Gå in och läs Matildas Blogg
en kompis och en gammal elev det hon skriver berör

från hennes blogg

Jag tror hon tittade ner i marken den där natten,
då du inte såg hennes blick.
Jag är helt säker att hennes ögon fylldes av tårar som sved,
sved som salt i ett öppet blödande sår.
Jag är säker på att när hon sa "säg ingenting" så sa hon
det för att ducka undan kniven du körde rakt in i
hennes sköra kropp. Jag vet att efter du försvunnit viskade hon
tyst, kom tillbaka. Jag vet att hennes tro på sig själv
läckte ut den natten. Rann över marken och
vidare tillsammans med regnet, ner i en brunn
någonstans.
Där blandades de med rädsla och hat.
Och samtidigt med den jävla, förbannade kärleken.
Alla de gånger hon bara ville höra din röst, i ett kort telefonsamtal
ja det rann bort iväg med allt det där andra.
Men du såg aldrig hennes blick. Missade de där
tårarna som rann för dig.
De som gjorde så ont, du som gjorde så ont.
Men samtidigt var som morfin för hennes trasiga tankar.
Jag tror hon bet ihop sina tänder, hårt.
Hennes händer skakade medans hon förlorade.
Jag tror hon ville känna dina händer i midjan, lägga sina
armar runt din nacke och kyssa dig.
Tryckt dig nära och viska "stanna här hos mig".
Istället släppte han taget, lät henne flyga iväg.
Jag tror den flickan velat leka med dina läppar den
natten.
Istället för att se dig gå.

Jag vet att hon ville det..