Att våga vara lycklig
Till alla vilsna själar där ute,
det finns ljus ! Det finns så oerhört mycket ljus.
För hur mörkt och tungt det än känns just då,
även om du är helt övertygad om att det
aldrig någonsin blir bättre. Så lovar jag,
med hela mitt hjärta.
Att det blir bättre.
Jag har själv varit där, allra längst ner.
Och jag är inte ens ur skiten helt än.
För det tar tid, ett steg i taget. Dag för dag.
Och hur mycket du än tvivlar,
hur mycket negativt du än kommer få höra.
Så är det fel. Du är bra, du är unik precis
som du är.
Och du Duger, du är perfekt utan att ändra på något.
Och har du tur finns det människor runtomkring
dig som stöttar. Som kommer att finnas där när
du faller. Men även om du inte har det,
om du känner dig som världens
mest ensamma människa, så lovar jag
att du kommer klara dig ändå !
Bara du bestämmer dig för att resa dig
när du fallit, bestäm dig för att
du vill leva och kämpa som fan för att komma upp mot ytan igen.
För det du möter där uppe kommer vara värd helvetet
du går igenom !
För jag vet, jag vet att du ser mörker överallt.
Att det är ständig höst och alla dina blad har vissnat.
Men jag svär att sommaren kommer komma igen.
Du kommer få uppleva den där värmen som du
har saknat så djupt. Den där känslan över att du
är okej.
Och jag påstår inte att du kommer kunna se
dig i spegeln och tänka, fan vad snygg jag är !
För dit har inte jag kommit än, jag ser ärligt talat
inte något särskilt positivt i speglen.
Men jag jobbar på att jag ska se mig själv som okej.
Och jag hoppas att
du också kommer kunna komma dit en dag.
Att vi tillsammans ska se att vi duger,
hur trasig du än brukade vara.
För hur vi än ser ut är vi alla samma.
Tjock,smal, kort, lång, ärrad, osäker,
finnig, missanpassad, utanför, mobbad,
ensam.
Så slår alla våra hjärtan som ett.
Att våga vara lycklig,
är som att kasta sig rakt ut från skyskrapans tak
och vänta på att träffa marken.
Att vänta på att blöda ihjäl.
Men det är just i det ögonblicket du måste lära dig att flyga..
2012-01-25 - 22:40:36
"Gotta play em all"
Det världsomfattande fenomenet känt som Wordfeud har tagit Wången med storm.
Lärare som elever spelar det frenetiskt, provar alla bokstavskombinationer som
möjligen kan fungera.
Spelet är högst beroendeframkallande och kan orsaka visst aggresivt beteende.
Vissa spelare som alltid får ett poäng över medel anklagas för fusk och fryses ut
ur gruppen. Spelet fortsätter doc och den som spridit anklagelser hoppas på dålig
karma, synden straffar sig själv (må han brinna i helvetet!!).
Om någon utav en händelse skulle skriva ett ord och få flera hundra poäng måste
det så klart delas på Facebook, alla måste ju få veta hur bra man är.
Det sociala umgänget har fått sig en ordentlig törn av spelet då alla sitter med
näsan i mobilen och plickar.
Att prata har blivit oviktigt, man kan ju chatta på Wordfeud.
Jag kan erkänna att jag är beroende och det tynger mitt sinne. jag avundas de
människor i min omgivning som har gett Wordfeud fingret och avstått från att prova.
Jag kommer aldrig bli så stark.
Det enda sättet att bli ren är att förflytta sig till en internet fri plats, vilket inte
är så lätt då i princip hela jorden är "infekterad", först då kan man ha en chans
att starta avgiftningen. Återfalls spelare är doc väldigt vanliga.
Jag kunde aldrig tro att något så simpelt som alfapet skulle bli så här populärt,
vart är världen påväg?
Jag lyfter på hatten åt skaparna till Wordfeud, spelet vi älskar att hata.
Ni har försatt Wången i spelkoma.
Over and out.
There once was a little girl, who never knew love..
Gå in och läs Matildas Blogg
en kompis och en gammal elev det hon skriver berör
från hennes blogg
Jag tror hon tittade ner i marken den där natten,
då du inte såg hennes blick.
Jag är helt säker att hennes ögon fylldes av tårar som sved,
sved som salt i ett öppet blödande sår.
Jag är säker på att när hon sa "säg ingenting" så sa hon
det för att ducka undan kniven du körde rakt in i
hennes sköra kropp. Jag vet att efter du försvunnit viskade hon
tyst, kom tillbaka. Jag vet att hennes tro på sig själv
läckte ut den natten. Rann över marken och
vidare tillsammans med regnet, ner i en brunn
någonstans.
Där blandades de med rädsla och hat.
Och samtidigt med den jävla, förbannade kärleken.
Alla de gånger hon bara ville höra din röst, i ett kort telefonsamtal
ja det rann bort iväg med allt det där andra.
Men du såg aldrig hennes blick. Missade de där
tårarna som rann för dig.
De som gjorde så ont, du som gjorde så ont.
Men samtidigt var som morfin för hennes trasiga tankar.
Jag tror hon bet ihop sina tänder, hårt.
Hennes händer skakade medans hon förlorade.
Jag tror hon ville känna dina händer i midjan, lägga sina
armar runt din nacke och kyssa dig.
Tryckt dig nära och viska "stanna här hos mig".
Istället släppte han taget, lät henne flyga iväg.
Jag tror den flickan velat leka med dina läppar den
natten.
Istället för att se dig gå.
Jag vet att hon ville det..
Julhälsning
Detsamma säger vi!
Julhälsning
God Jul
&
Önskar
Terese och pudlarna
Julhälsning
Julhälsning
