Finns så mycket att säga om dessa trevliga personer att jag inte vet var jag ska börja. För ca 8 år sedan åkte jag ner till Visby under v 32. Redan då träffade några underbara människor som ingick i en grupp vid namn Jauvet. De visade mig hur man lever livet under v32 på Clematis. Alla underbara kvällar på medeltidskrogen alla sagor och skratt. De tog verkligen hand om mig. Följande år åkte jag ner själv det var aldrig något problem eftersom de alltid fanns där för mig och tack vare dem träffade jag flera underbara kompisar. När jag hade med min hund Tias första gången när hon var en liten valp adopterade de genast henne.... Gav henne en tröja och gjorde henne till hedersmedlem. Lite senare tog de även till sig Niki som en ny medlem... Förra året var jag aldrig ner eftersom jag jobbade. Men i vintras kom då den hemska nyheten att de skulle sluta.... Jag var tvungen att åka dit.



Kom ner på måndag morgon. Åkte ut till Elins föräldrar där jag skulle bo. Efter att ha tagit det lugnt på förmiddagen åkte jag in till visby för att gå på deras föreställning Jauvet nu dör vi. Sedan var det En Jävligt Skön kväll på Kapitelhusgården.

På tisdagen åkte jag in och såg sagan sedan gick jag och köpte biljetter till alla Jauvets avskedsföreställningar. Efter det var det bara att knalla upp mot St Lars ruin där Matilda hade övertalat mig att gå på Trix varité vem som helst. I kön träffade jag en tjej som hette Kajsa så vi kom överens om att hjälpa åt att köa eftersom jag hjälpte henne med biljetter. För att jag skulle komma långt fram även på Jauvets föreställning senare den kvällen. JAUVETs konsert – Sången Från Andra Våningen hamnade långt fram tack vare kajsa och fick höra några av deras låtar. Niki träffade Håkan nyinflyttad Jauvethund fast utan kläder... Han var måttligt imponerd men Niki älskar ju alla så Håkan var hennes nya bästis! Efteråt gick vi till Kapitelhusgården där jag träffade på musikern Björn från Katten Skogmans orkester.

Onsdagen började ungefär likadant med en saga för att sedan knalla upp till St Carins ruin för Nu Dör Vi föreställningen. Denna gång var det inte så mycket folk eftersom de flesta satt och väntade på Trix eldshow. Efteråt träffade jag Matilda borta vid gravarna och vi satte oss och lyssnade på Loke innan vi gick och tog plats till Eldshowen. Den skulle börja kl 22 och några hade köat sedan 8 på morgonen. Den var helt otrolig som vanligt!



På torsdagen var det saga och sedan Trix grönsaksföreställning. Den hade jag aldrig varit på förut och om jag vetat hur det skulle gå hade jag inte satt mig längst fram... Olika grönsaker och frukter i alla former bara ven omkring en. De tog upp NIki på scen en gång åxå hon var överlycklig för någon tyckte att köttbullar var grönsaker det instämde hon åxå i. Direkt efter det gick jag och Kajsa och köade till Jauvets trickföreställning. Vi var typ 3 timmar tidiga så självklart var vi först i kön. Vi hade en kul kväll med många underliga trick....tack för att ni inte sysslar med det ;) Sedan gick vi till Kajsas vänner som köade till Girls Night Out med Trix. Nästan längst fram var de så vi gled in lite fint i kön. Et var väldigt många tjejer som såg lite manliga ut... hmmm... en så rolig show trixarna bjöd på. Och de bjöd verkligen på sig själva....ordagrant.... SEdan gick jag hemmåt för kvällen. Då kom en person ikapp mig och frågade om det var hunden NIki. Det visade sig att det var Putte i Jauvets mamma. Hon hade hört talas om historien bakom hur Niki fick sitt namn...

På Fredagen jag till travet på förmiddagen och hälsade på alla där. Jag letade runt i hela stan efter svart band och gravljus till begravningen på söndagen.sedan gick jag och köade till den sista Nu dör vi förestälningen. Det var så sorligt när Loke kom och spelade sin avskedslåt till killarna. Det börjar kännas att det snart är över. Efter det gick jag ut och köade till Lokes konsert. Kvällen avslutades på Kapitelhusgården, en bra krog där man får ta med hunden!

 

På lördagen kom Pernilla!! efter att först ha fixat lite kläder till henne tittade vi på sagan. Efteråt gick vi ner i hamnen och köpte glass. Mina nya favoritsmaker är Harry Potter och Racerbil supergott!! Kajsa och hennes kompisar hade redan gått och köat till impron vi hade gjort upp med dem att byta av dem lite innan den började för att sitta först i kön till Jauvetarnas sista konsert. så totalt köade vi nog 6-7 timmar till den. Putte bara skakade på huvudet... =) Så under Impron satt vi först i kön till konserten. En stor bjässe till hund försökte äta upp Niki tur att Matildas kompis hann rycka in och rädda lilla Niki. Sista Konserten var bra och sorglig. Jag fick en ros av putte... Efteråt gick vi såklart till Kapitel igen så pernilla fick träffa alla. Niklas i Jauvet sa så fina saker. De ha betytt så mycket och jag hoppas att jag någonstans har spelat roll för dem åxå. Skjutsade hem Pernilla sedan på natten.

Söndagen var vi på plats tidigt för att få bra platser till den allar sista sagan. Nu hade även Shorty kommit ner en god vän från stockholm som jag inte träffat på många år. Det var så konstigt att det var slut nu. Än värre blev det när de började auktionen och sålde precis allt de hade. Ingen återvändo alltså...Loke blev nu äntligen invald i jauvet och gjorde vad han kunde för att upphäva nerläggningen. Jag knallade vidare med Pernilla och hennes syster och gick ut och käkade. Efteråt var det dags att gå till kapitel för att få en bra plats till begravningen. Fördrev tiden med kortspel med Kajsas vänner inna allt folk började strömma in. Det var en så fin kväll alla sa så fina saker och hade gjort så fina presenter. Jag tror inte att killarna hade väntat sig det här riktigt. Min båt skulle gå 00.55 så det började kännas som om det var allt för snart. När pastor hannes dödförklarade jauvet vid 24.00 var det mer än dags att gå. Jag skyndade mig för att säga hej då till Putte men då var det kört... det är ju inte för alltid men just då kändes det så jag kommer aldrig glömma det han sa till mig den kvällen. Sa hej då till Niki åxå innan jag verkligen fick rusa till båten. hann väl med någon minut till godo. Åkte bort från gotland och medeltidsveckan. Inte för alltid men jag har svårt att se hur min medeltidsvecka ska fortsätta utan dem.

Tack
PUTTE; NIKI; MATS; PALLE & NIKLAS för denna sista medeltidsvecka

Kanske var det meningen, kanske var det tur men redan fösta veckan fann jag er. och ni visade mig världen som jag upplevde den då, ni tog mig i er färglada famn. och hur man lever livet under vecka 32 på en krog på gatan stranden gett sitt namn.

Men först vill jag att ni ska veta ni var mer än någon idol, det storebröder ni var för mig.

Vi ska sjunga era sånger, era skratt ska aldrig dö. För alla sagor alla de gånger vi mötts på rosens ö. Hör hur hundra tusen röster sjunger ut i evighet, vi ska minnas er Jauvet!

Foto: Pernilla Ojala

Foto: Pernilla Ojala

Foto: Matilda Sevelin

Vi var först på plats 3 tim innan konserten i -5 grader! Men vi hade kul i i kön och sjöng och hoppade omkring för att hålla värmen.

Foto: Pernilla Ojala

Regi av Kjell Sundvall

Sommaren 2004 började med att jag fick åka med som skötare till en av de tio hästar från Wången som var med i filmen Vinnare och Förlorare. Under 2 veckor skulle vi bo på Solvalla och spela in hästscenerna under 10 dagar. Jag hade Chiccolatino som passhäst under inspelningen. Det mesta jobbet var hästskötsel, att ta hand om hästarna och se till att de var klara när de skulle. Ibland fick vi även vara med som statister i tex loppsekvenser. Erik Adielsson, Torbjörn Jansson och några mindre tränare/kuskar deltog. De märktes att filmteamet inte var vana med hästar eller trav. De ville tex att vi skulle ha hästarna i standby eftersom de väntade på att ett moln skulle flytta sig, det skulle då filmas om 15 min eller 3 timmar. då skulle hästarna finnas klara på plats inom 5 minuter. Huvudrollen som Kisa eller Crystal Clear spelades av skolhästen Julia Marib. Hon hade däremot insett att Daniel Gustavsson som hade en av huvudrollerna inte var speciellt van och gjorde inte som hon skulle. Tommy Karlsted som gick i min klass var stand in i alla loppscener på grund av det. Kul att vara "stuntman" för huvudrollen! Även min klasskompis Ida Sandberg var stand in för Erik Adielsson när han inte kunde närvara. På helgen var vi lediga och hästarna fick en välförtjänt paus.

Det var inte bara så att varje scen filmades en gång utan snarare 5 eller 6 gånger och då skulle vi försöka få 10 hästar som man ska köra i 1,40 tempo på bestämda platser att se ut som om det var upploppstrid med drivning osv. Det var inte lätt eftersom de blev lite peppade efter några vändor. Vi bodde på hotellet inne på Solvalla och hade hästarna i ett stall alldeles utanför banan.

En dag som jag inte kommer att glömma var dagen då Pacific Stargate (hästen jag körde i Globen) dog. Det var en scen som skulle spelas in på banan och denna dagen körde jag Ena Frydenslund som statist i loppet. Emellan tagningarna skrittade vi runt på banan och Tommy skulle precis byta så att Daniel skulle försöka köra Julia Marib. Jag var på väg in på innerplan när jag hörde ett brak bakom mig. När jag vände mig om såg jag bara en hög av hästar och kuskar.

Martin som körde Grat Jewel och Torbjörn Jansson som körde Pacific Stagate hade skrittat bredvid varandra när Jewel plötsligt fick spel. Hon hoppade upp i sulkyn på Pacific och landade på Torbjörn. Pacific blev rädd och stegrade sig och slog runt och hamnade överst. Båda hästarna reste sig och satte av i sken på banan medan Torbjörn låg kvar (brutet ben). Martin hade klarat sig men var chockad. Alla vi andra skyndade oss ner i närmsta stall där jag tog hand om alla hästarna och började sela av medan resten skulle försöka få tag på löshästarna.

Jewel fångades in rätt snabbt men Pacific lyckades att ta sig ut från banan till stallbacken. Där forcerade han först en veranda så det bara var kaffeved kvar sedan fortsatte färden genom ett järnstaket med taggtråd överst det som omger stallbacken. Betongklumparna hade slitits upp ur marken. Han sprang genom stallet där även sulkyn lossnade. På nått sätt kom han upp på järnvägsspåret där färden tog slut när ett fjärrtåg kom. Han hade inte kunnat gå att rädda i viket fall så det var nog tur att det gick så fort. Men jag hade många minnen med den hästen.

Det var svårt att ladda om efter det och fortsätta filma nästa dag. Men filmteamet var verkligen bra och hjälpte oss igenom detta. Jag har ändå många roliga minnen från den här upplevelsen och jag är glad att jag fick chansen att vara med. Hästarna var helt underbara som ställde upp på detta och gjorde varje dag på ett bra sätt. Förutom lön fick vi fribiljetter till filmen och blev inbjuden på Galapremiären på Rondo i Stockholm. Jag och Elin åkte dit och bjöds på hallonsoda och pizzaslice (man måste ha sett filmen för att förstå det). Det var ul verligen ett minne.

Filmen blev ingen succe men nu har jag varit med och sett hur det går till på en filminspelning och tittar man riktigt noga kan man se mig skymta förbi ibland =)

Bland glitter och paljetter i Globen

Tio travhästar dundrar in på arenan till tonerna av Helena Paparizous låt Mambo. Wången har för fjärde året i rad intagit Globen och som vanligt blev det en stor succé! Iklädda Wångens egna dressar genomförde eleverna ur årskurs tre ett kadriljpogram inför 11 000 åskådare.

– En otrolig upplevelse, säger Magdalena Eriksson, en av dem som var med och körde.

Tisdagen den 28 november påbörjade tio travhästar och elever från travgymnasiets årskurs tre på Wången en spännande resa till Globen i Stockholm. De skulle två gånger framföra ett kadriljprogram med häst och speedcart under Stockholm International Horse Show 2006 i Globen. Men det är inte bara en dröm bland glitter och paljetter utan många träningstimmar och hårt jobb ligger bakom succén. Tidigt i höstas började Annie von Krusenstierna skissa på programmet, för att sedan försöka få eleverna att genomföra programmet på bästa sätt. Det är inte helt lätt att få tio travhästar i full tävlingskondition och 13 elever med helt olika viljor att utföra ett perfekt program. Men man kan väl säga att hon lyckades ganska bra. Att sammanfatta en hel veckas upplevelser och intryck i Globen i en artikel är inte lätt. Därför ska jag, Madde Gustafsson publicera min och Magdalena Erikssons dagbok från veckan. På så sätt hoppas vi att ni ska kunna få en inblick i en hektisk vecka bland glitter och paljetter, fågelskrämmor och stjärngossar. Tanken är att dagboken ska visa två perspektiv, dels Magdas syn på saken, det var första gången hon var på Globen Horse Show och deltog i kadriljen. Jag körde i den första travkadriljen som var med i globen och har varit med som hästskötare m.m. de efterföljande tre åren.

Tisdag 28 nov 2006

Klockan ringde väldigt tidigt idag. Kl. 04.45 skulle vi åka från Wången för att ta tåget från Östersund till Stockholm. Hästarna skulle åka lite senare på morgonen. Vid lunch var vi framme i Stockholm och tog oss till hotellet för att checka in. Sedan var det dags att få armbanden som var så viktiga. För utan dem kommer man inte in någonstans och det vore ju tråkigt! Tillbaka på hotellrummet var det dags att packa upp. Det blev totalt kaos när vissa i rummet hade glömt och tappat bort ganska viktiga saker…telefon och plånbok kanske… Sedan bar det av in till stan för att shoppa lite. Det är inte lätt att hålla jämna steg med någon som tar dubbelt så långa steg som en själv. Några hamburgare och många shoppingkassar senare bar det av till hotellet igen. För att ta det lugnt under kvällen och ladda upp för den kommande veckan.

Onsdag 29 nov 2006

Det går knappast att börja dagen på ett bättre sätt än frukost på Globen. Jag trodde inte att jag skulle få uppleva det igen. Det fanns hur mycket mat som helst, över tio olika sorters bröd, ägg, korv, bacon, äggröra och mycket mera. Vi satt och åt vid ett bord med utsikt över hela arenan. Då såg det inte så stort ut, inte som man hade föreställt sig. Men vi anade inte hur fel vi hade. På förmiddagen tränade hästguide eleverna från Wången på sitt invigningsnummer med fyra av våra hästar. Sedan var det lugnt fram till eftermiddagen då det var dags för vår första träning. Nu började man inse allvaret, vi ska också vara med! Första träningen kan beskrivas med ett ord: KAOS! Ingenting stämde, kadriljen lyckades bli spegelvänd båda gångerna den kördes. Så Annie beslutade att den fick vara så det passade bättre med scenen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Sen gick jag och Magda och satte oss på läktaren för att titta på invignings- och avslutningsträningen. Då insåg vi att det faktiskt är ganska stort. När vi tittade upp på läktarna insåg vi att det får plats mycket folk här och precis allting kommer att synas och höras vilket vi fick känna på. Det var kul att titta på avslutningsträningen. Den gick ganska bra ända till de skulle testa med fyrverkerierna. Det var som att trycka på en knapp, plötsligt for alla islandshästar åt varsitt håll. De for in i varandra, in i riddarhästarna och in i sargen, totalt kaos. Efteråt utbrister Owe Sandström som har hand om hela showen:

-         Utmärkt, det kan inte bli bättre, det är det här som är avslutningskaos!

Detta kommer att bli intressant när det blir dags för showen. Kvällen var lugn.

Torsdag 30 nov 2006

Det börjar närma sig mer och mer. Stämningen är väl lite sådär för tillfället. På förmiddagen var det vår sista träning innan showen. Som vanligt var det strul när vi skulle träna och vi fick mindre tid än vi skulle ha haft. Träningen gick faktiskt riktigt bra idag. För övrigt var det en väldigt lugn dag fram till kvällen då det var genrep. Kadriljen skulle inte vara med så det fanns tid att se på showen. Efter genrepet var det dags för det årliga Get together partyt vilket i stort sett består av att köa, äta och trängas. Sedan fortsatte vi ”lära känna varandra” i baren på hotellet. Det är alltid kul att träffa nytt folk. En kombination som alltid verkar fungera är Wången folk och gotländska Torneamentum… Riddare som alltid är trevliga att umgås med. Det var en riktigt bra stämning den här kvällen, perfekt för sammanhållningen. Men allt har en baksida, vi har jour om några timmar…

Fredag 1 dec 2006

Det var inget piggt gäng som traskade iväg mot stallet kl. 7 på morgonen. Men vem piggnar inte till av lite mockning? Morgonpromenader sitter väl heller aldrig fel. Är det något man får göra här nere så är det att gå. Eftersom det inte finns några hagar åt hästarna är det promenader som gäller. Sen bar det av upp till sängen igen! På eftermiddagen var vi och såg på horseball clinic. Horseball är en populär sport i Tyskland. Det ser ut som basket till häst. Totalt livsfarligt enligt mig. För man kastar sig inte ner mellan en massa hästar med huvudet före i full fart! Magda kom med idén att vi skulle rida hästarna istället för att gå med dem. Men det dök upp ett problem… sadelgjordarna var för korta och tyglarna verkade ha fått ben. Så vi begav oss ut ändå på en tur. Barbacka med grimskaft som tyglar red vi nästan mitt i Stockholm, det var en speciell upplevelse. På kvällen drog årets show verkligen igång. Hästguiderna klarade sin uppgift utmärkt som cabaretdamer i sina guldfärgade peruker. Det blev som vanligt en bra show i år med tyskt tema. Efter showen träffade vi på min gamla klasskompis Emelie som också var med och körde den allra första Wångenkadriljen i Globen.

Lördag 2 dec 2006

Det var riktigt skönt och välbehövligt att ha sovmorgon. Efter lunch började det bli dags att förbereda inför matinén. Alla var nog lite nervösa men värst var det för lärarna! Första förställningen var tv-sänd vilket gjorde det hela ännu värre. Vagnarna var putsade och hästarna kunde nog inte blänka mera. Sekunderna innan vi skulle in var hemska. Showen gick bra, det var lite små missar men inget som publiken skulle märka av. På tv använde de ord som världsklass. Det var mäktigt att höra hur stolta de var över att kunna presentera Mambo a´ la Wången. Efteråt gällde det att varva ner för att kunna ladda om. Det var ganska häftigt att sitta och äta middag med 4-spannskusken Thomas Eriksson och få beröm. Trots att vissa kanske frågade lite för mycket, men man kan ju inte känna igen alla. Emellan föreställningarna hann vi äntligen med att gå lite på mässan också. Jag och Sofie (Soffan) roade oss med att rida på en mekanisk tjur. Sedan drog galan igång, vi hade det ganska lugnt för kadriljen skulle gå sent. Nu var vi ännu mer taggade för att göra ett ännu bättre nummer. Det blev en liten chock när man kom in på arenan och det var ännu mer folk än tidigare på dagen. Det blev ännu bättre denna gång. Sent som nu hade blivit var det dags för avslutningsfesten. Den är varje år och nästan alla brukar vara där. Så även i år. Man får tänka sig för vad man säger för rätt som det är säger man något till fel person. Det är tur att jag inte har någon syster som inte gillar hoppning och säger det till Henrik Jonsson (Malin Bayards kille). Eller att det inte var jag som tog fel på dressyr-tyskarna med dem som spelade horseball… När låten Mambo spelades, for alla från Wången upp och dansade som tokiga. Jag tror inte att de andra riktigt förstod vad som tog åt oss. Vi ville inte att den här natten skulle ta slut för då innebar det att vi var bara ett dygn ifrån verkligheten igen.

Söndag 3 dec 2006

Det var väldigt lugnt på förmiddagen. Jag och Magda kände att vi var tvungna att rida en avslutningstur i parken vid Globen. Kungen och Aladdin skrittade på men det var ändå lite ledsamt. Man lever ett helt annat liv under den här veckan. Visst det kan vara både stressigt och jobbigt men framför allt så är det otroligt kul. Idag var det ingen kadrilj så vi kunde se på showen för att sedan packa ihop och lasta alla grejor. Hästarna skulle åka på måndag morgon.  Det var med blandade känslor vi tog oss till Centralen. Sedan bar det av med nattåget mot verkligheten igen.

Som avslutning vill vi bara berätta att det är en upplevelse få får chansen att uppleva. Flera har funderat under resans gång på att åka hem, men så här i efterhand tror vi då inte att någon ångrade sig att de följde med. Vi ska inte ljuga för det är påfrestande att vara där med all stress och nervositet. Men det vägs upp av alla minnen man får, inte bara kadriljen utan allt runtomkring också. Nu lämnar vi över förtroendet till tvåorna och hoppas att ni förvaltar det väl.

Madde Gustafsson

Med hjälp av Magda Eriksson

Foto: Micke Gustafsson/Foto-Mike

Gjorde succé. Emelie Eklund, travkusken Erik Adielsson, travtränare
Stefan Hultman och Madde Gustafsson var nöjda direkt efter
framträdandet i  Globen.
Foto: Thomas Blomqvist/ALN

Idag var det skapligt varmt. Siktar på att det går att rida montéprovlopp i eftermiddag. Åker hem i eftermiddag hemma inatt halv 1 måste ta vägen över uppsala det är hopplöst att åka Östersund-Borlänge.