Jauvet R.I.P

Finns så mycket att säga om dessa trevliga personer att jag inte vet var jag ska börja. För ca 8 år sedan åkte jag ner till Visby under v 32. Redan då träffade några underbara människor som ingick i en grupp vid namn Jauvet. De visade mig hur man lever livet under v32 på Clematis. Alla underbara kvällar på medeltidskrogen alla sagor och skratt. De tog verkligen hand om mig. Följande år åkte jag ner själv det var aldrig något problem eftersom de alltid fanns där för mig och tack vare dem träffade jag flera underbara kompisar. När jag hade med min hund Tias första gången när hon var en liten valp adopterade de genast henne.... Gav henne en tröja och gjorde henne till hedersmedlem. Lite senare tog de även till sig Niki som en ny medlem... Förra året var jag aldrig ner eftersom jag jobbade. Men i vintras kom då den hemska nyheten att de skulle sluta.... Jag var tvungen att åka dit.



Kom ner på måndag morgon. Åkte ut till Elins föräldrar där jag skulle bo. Efter att ha tagit det lugnt på förmiddagen åkte jag in till visby för att gå på deras föreställning Jauvet nu dör vi. Sedan var det En Jävligt Skön kväll på Kapitelhusgården.

På tisdagen åkte jag in och såg sagan sedan gick jag och köpte biljetter till alla Jauvets avskedsföreställningar. Efter det var det bara att knalla upp mot St Lars ruin där Matilda hade övertalat mig att gå på Trix varité vem som helst. I kön träffade jag en tjej som hette Kajsa så vi kom överens om att hjälpa åt att köa eftersom jag hjälpte henne med biljetter. För att jag skulle komma långt fram även på Jauvets föreställning senare den kvällen. JAUVETs konsert – Sången Från Andra Våningen hamnade långt fram tack vare kajsa och fick höra några av deras låtar. Niki träffade Håkan nyinflyttad Jauvethund fast utan kläder... Han var måttligt imponerd men Niki älskar ju alla så Håkan var hennes nya bästis! Efteråt gick vi till Kapitelhusgården där jag träffade på musikern Björn från Katten Skogmans orkester.

Onsdagen började ungefär likadant med en saga för att sedan knalla upp till St Carins ruin för Nu Dör Vi föreställningen. Denna gång var det inte så mycket folk eftersom de flesta satt och väntade på Trix eldshow. Efteråt träffade jag Matilda borta vid gravarna och vi satte oss och lyssnade på Loke innan vi gick och tog plats till Eldshowen. Den skulle börja kl 22 och några hade köat sedan 8 på morgonen. Den var helt otrolig som vanligt!



På torsdagen var det saga och sedan Trix grönsaksföreställning. Den hade jag aldrig varit på förut och om jag vetat hur det skulle gå hade jag inte satt mig längst fram... Olika grönsaker och frukter i alla former bara ven omkring en. De tog upp NIki på scen en gång åxå hon var överlycklig för någon tyckte att köttbullar var grönsaker det instämde hon åxå i. Direkt efter det gick jag och Kajsa och köade till Jauvets trickföreställning. Vi var typ 3 timmar tidiga så självklart var vi först i kön. Vi hade en kul kväll med många underliga trick....tack för att ni inte sysslar med det ;) Sedan gick vi till Kajsas vänner som köade till Girls Night Out med Trix. Nästan längst fram var de så vi gled in lite fint i kön. Et var väldigt många tjejer som såg lite manliga ut... hmmm... en så rolig show trixarna bjöd på. Och de bjöd verkligen på sig själva....ordagrant.... SEdan gick jag hemmåt för kvällen. Då kom en person ikapp mig och frågade om det var hunden NIki. Det visade sig att det var Putte i Jauvets mamma. Hon hade hört talas om historien bakom hur Niki fick sitt namn...

På Fredagen jag till travet på förmiddagen och hälsade på alla där. Jag letade runt i hela stan efter svart band och gravljus till begravningen på söndagen.sedan gick jag och köade till den sista Nu dör vi förestälningen. Det var så sorligt när Loke kom och spelade sin avskedslåt till killarna. Det börjar kännas att det snart är över. Efter det gick jag ut och köade till Lokes konsert. Kvällen avslutades på Kapitelhusgården, en bra krog där man får ta med hunden!


 

 


 

På lördagen kom Pernilla!! efter att först ha fixat lite kläder till henne tittade vi på sagan. Efteråt gick vi ner i hamnen och köpte glass. Mina nya favoritsmaker är Harry Potter och Racerbil supergott!! Kajsa och hennes kompisar hade redan gått och köat till impron vi hade gjort upp med dem att byta av dem lite innan den började för att sitta först i kön till Jauvetarnas sista konsert. så totalt köade vi nog 6-7 timmar till den. Putte bara skakade på huvudet... =) Så under Impron satt vi först i kön till konserten. En stor bjässe till hund försökte äta upp Niki tur att Matildas kompis hann rycka in och rädda lilla Niki. Sista Konserten var bra och sorglig. Jag fick en ros av putte... Efteråt gick vi såklart till Kapitel igen så pernilla fick träffa alla. Niklas i Jauvet sa så fina saker. De ha betytt så mycket och jag hoppas att jag någonstans har spelat roll för dem åxå. Skjutsade hem Pernilla sedan på natten.

Söndagen var vi på plats tidigt för att få bra platser till den allar sista sagan. Nu hade även Shorty kommit ner en god vän från stockholm som jag inte träffat på många år. Det var så konstigt att det var slut nu. Än värre blev det när de började auktionen och sålde precis allt de hade. Ingen återvändo alltså...Loke blev nu äntligen invald i jauvet och gjorde vad han kunde för att upphäva nerläggningen. Jag knallade vidare med Pernilla och hennes syster och gick ut och käkade. Efteråt var det dags att gå till kapitel för att få en bra plats till begravningen. Fördrev tiden med kortspel med Kajsas vänner inna allt folk började strömma in. Det var en så fin kväll alla sa så fina saker och hade gjort så fina presenter. Jag tror inte att killarna hade väntat sig det här riktigt. Min båt skulle gå 00.55 så det började kännas som om det var allt för snart. När pastor hannes dödförklarade jauvet vid 24.00 var det mer än dags att gå. Jag skyndade mig för att säga hej då till Putte men då var det kört... det är ju inte för alltid men just då kändes det så jag kommer aldrig glömma det han sa till mig den kvällen. Sa hej då till Niki åxå innan jag verkligen fick rusa till båten. hann väl med någon minut till godo. Åkte bort från gotland och medeltidsveckan. Inte för alltid men jag har svårt att se hur min medeltidsvecka ska fortsätta utan dem.

Tack
PUTTE; NIKI; MATS; PALLE & NIKLAS för denna sista medeltidsvecka

Kanske var det meningen, kanske var det tur men redan fösta veckan fann jag er. och ni visade mig världen som jag upplevde den då, ni tog mig i er färglada famn. och hur man lever livet under vecka 32 på en krog på gatan stranden gett sitt namn.

Men först vill jag att ni ska veta ni var mer än någon idol, det storebröder ni var för mig.

Vi ska sjunga era sånger, era skratt ska aldrig dö. För alla sagor alla de gånger vi mötts på rosens ö. Hör hur hundra tusen röster sjunger ut i evighet, vi ska minnas er Jauvet!

 

 



Kramfors över dagen

I tisdags bar det av till Kramfors för att köra hem Emmy till sin ägare igen. Med på resan var Niki som mest sov under turen. Det gick dock fortare än jag räknat med eftersom det var bra väg efter Östersund. och det fina vädret höll i sig tills jag kom tillbaka till Östersund igen då det blev ett riktigt snöoväder.



Vad har jag sett av Prag? 1 gata

Hela rummet blev väckta runt 6 av att min telefon spelade Fairytale. Som tur var skrattade de bara. Det var Matilda och Mari som var på väg mot Prag. Hotellet vi bodde på var helt okej. Prauge Square Hostel låg 5 min från metron och kostade 100 kr/natt inklusive frukost! Det var väl ingen kanonfrukost men mackor, flingor, kaffe, juice och mjölk räcker långt. Vi bestämde att vi skulle gå ut på stan en sväng och sedan mötas för lunch innan det var dags att gå till konserten.


Foto: Laila Ulvseth

Jag, Lene, Matilda och Mari gick först och letade på vart konserten skulle vara, Sedan gick vi längs storgatan i Prag. Det var mycket folk i farten. Vädret visade sig från sin bästa sida och det var nog runt + 10 grader och sol! Efter ett tag satte vi oss på Mc Donalds uteservering och tog en varsin dricka och glass.



Efter ett tag bestämde vi oss för att gå tillbaka till hotellet för att byta om innan konserten men först stannade vi till på New Yorker och handlade lite med Matilda. Vi sprang på de andra som berättade att de skulle gå och äta någonstans. Vi bestämde oss för att möta upp dem sedan efter att vi varit upp på rummet.


Mari, Matilda, Lene & Jag taggade inför konserten
Foto: Matilda Sevelin

_______________________________________________________________________________________________

The whole room was woken around 6 to my phone played Fairytale. Luckily, they just laughed. It was Matilda and Mari were on their way to Prague. The hotel we stayed in was all right. Prauge Square Hostel was 5 min from metro and cost 100 SEK / night including breakfast! The breakfast was not a WOW, but sandwiches, cereal, coffee, juice and milk goes a long way. We decided that we would go downtown a turn and then meet for lunch before it was time to go to the concert.

I, Lene, Matilda and Mari went first and looked at every concert would be, then we walked along the high street in Prague. There were many people on the go. The weather was at its best and it was probably around 10 degrees and sunshine! After a while we sat at Mc Donalds terrace opposite and took a drink and ice cream.

After a while we decided to go back to the hotel to change before the concert, but first we stopped at the New Yorker. We ran to the others who said they would go and eat somewhere. We decided to meet up with them then after that we had entered the room.


På väg mot Prag

Så i onsdags var det dags för att resa mot Prag. Men först var jag och jobbade några timmar då vi skulle ha en träff med tvåorna och alla lärarna som har dem. Vi blev indelade i grupper och fick diskutera kring olika frågor, sedan fikade vi. Sedan skyndade jag mig hem för att fixa det sista innan Maria i Hipp och hennes syster kom och hämtade mig för att åka till flyget. På flygplatsen sprang jag även på Håkan som skulle ner till Göteborg.


Pernilla följde med på min resa till prag ;)

Flyget gick som det skulle och jag landade på Arlanda. Där fick jag fördriva tiden genom att äta och växla pengar innan det var dags att checka in och knalla igenom säkerhetskontrollen. Passade på att handla lite proviant på taxfreen för vem vet när man får mat igen...

Väl framme i Prag var det ganska öde på flygplatsen. Tack vare mina underbara vänner Facebookisarna var det enkelt att hitta rätt buss och ta sig mot hotellet. 10 kr kostade det ungefär att åka mellan flygplatsen och centrum ca 30 min lite skillnad mot tex arlanda-sthlm




mot sverige igen

Utcheckning kl 11 fredag morgon. Efter det möttes alla facebookisarna upp på hotellet och fortsatte ner mot tunnelbanan. Där lämnade jag dem för de skulle fortsätta bort och äta men jag fick lova att ta mig in mot stan eftersom mitt tåg gick vid 1.

Sedan tillbringade jag resten av dagen på tåget mot Borlänge. Tågen som för övrigt aldrig verkar kunna hålla tiden. Hemma vid 20.00. Det var så otroligt gott att äta lagad mat efter 8 dagar med yoghurt, mackor och frukt. Då inser man hur gott det är.



Rybak Day <3

Torsdag innebar Rybak Day. På morgen tog jag en promenad runt i Oslo. Tänkte jag skulle gå från mitt hotell till Oslo Central men jag hittade inte riktigt... Fick ett SMS från Facebookisarna att vi skulle träffas kl 14 i stan så jag fick skynda mig hem för att hämta allt som skulle med.


Vi var några stycken som bodde på samma hotell så jag fick sällskap till Centralen. Först fick jag en tidning ungefär som situation stockholm som hade ett repotage om Alex. Så snällt!

Vi mötte upp de andra på La Baguette innan vi åkte vidare mot sörumsand med tåg där konserten skulle vara.


Foto: Pernilla Ojala


Foto: Pernilla Ojala


Foto: Matilda Sevelin

Vi var först på plats 3 tim innan konserten i -5 grader! Men vi hade kul i i kön och sjöng och hoppade omkring för att hålla värmen.




Foto: Pernilla Ojala


Vi var ett 20tal facebookisar som möttes upp. Jag hade aldrig träffat någon av dem men de var så trevliga och man kände sig så välkommen. En av dem hade sytt Väskor med alexbilder på till alla oss, en annan hade brännt en dvd med deras förra resor på. En hade gjort egnen designade T-shirtar till några av dem.

I Kön blev även två av dem intervjuade för en norsk tidning!



Onsdag

Nu har jag mycket att rapportera vart ska jag börja? Får fortsätta där jag slutade i Frankrike.

Onsdag morgon kl 06.15 åkte jag från Groisbois mot flyget. Jag skulle flyga kl 11.00 så det blev en del väntan på flygplatsen efter att jag lyckats tyda franskan som sa att metron mot flygplatsen var inställd så jag var tvungen att åka en station till och byta till ett tåg där men det gick!


Landade i Norge kl 13.00!! Nu var jag tvungen att börja lyssna på vad folk sa istället för att helt ignorera dem... Och anstränga mig för norskar är inte alltid så lätta att förstå. Lyckades hitta ett tåg mot Oslo Sentrum och sedan även hotellet.

Tog en sväng i närområdet för att leta affärer att handla mat i. Blev yoghurt och mackor här åxå. Sedan stannade jag på hotellet resten av kvällen trots att det var fest i 519... För övrigt kom jag på att det var samma hotell som jag bodde på med Wången för 6 år sedan!



Marolle

Cyklade till Marolle och handlade idag. Tänk att min cykel som jag köpte när jag gick i 5an fortfarande fungerar och dessutom är i Frankrike!


Sko hoppa in i duschen nu och sedan måste jag börja packa. Imorgon bär det av till Rybakland och dags att träffa alla facebookisarna!!



Dagen efter

Igår var det dagen efter Prix´d Amerique, så avslaget det bara kan bli. Åkte med Elin in till Vincenne eftersom hon hade starthäst. Läktarna stod helt tomma och det enda liv som var var frusna hästskötare. Har förresten kommit på ett bra projektarbete jag ska lura på någon elev...

Efter travet åkte jag och Micke in till stan. För en gångs skull förstod han i biljettkassan vad vi ville ha och gav oss rätt biljett. Louvren, triumfbågen, Madeleine, Notre Dame och Eifeltornet precis så turistit som det ska vara. Sedan hem och packa.






Skjutsade micke till Reren imorse, här kan man snacka om rusingstrafik. Tog en halvtimme dit och 10 min tillbaka!. Själv ska man packa ikväll eftersom jag flyger till Oslo imorgon!


Prix´d Amerique

Hemma på rummet igen efter en sväng in till Travet. Hade en nära döden upplevelse på vägen in och hem då vi åkte med en kollega till Elin. 170 km /h på motorvägen kryssande mellan bilarna var en pärs.


Prix´d Ameriquevinnaren Oyonnax och Sebastien Ernault var en jätteskräll och slog oddsrekord med 172 gånger pengarna! Mycket folk var på plats och vädret var helt ok för att vara Januari.

(www.travronden.se)
Oyonnax
och Sebastien Ernault återfanns under större delen av loppet som tredje ekipage i andraspår, medan Meaulnes du Corta och Pierre Levesque 1.600 meter från mål övertog ledningen från Olga du Biwetz, som dessförinnan övertagit ledningen från Nouba du Saptel efter 700 meter.

Rolling d'Heripre och Jean-Michel Bazire anslöt utvändigt om Meaulnes du Corta och tempot i loppet hölls hela tiden högt uppskruvat: första 1.200 meterna travades på 1.11,8 och 1.700 meter passerades på 1.11,9.


Ur slutvängen hade Meaulnes du Corta alltjämt greppet, men fjolårsvinnaren kunde över upploppet inte stå emot Quaker Jet och Oyonnax, som båda suttit i andraspår fram till utgången av slutsvängen. När den under hela loppet i tredjespår hängande Paris Haufor tröttnade öppnade det sig för Pierre Vercruysse och Quaker Jet samt bakomvarande Oyonnax.

Mitt på upploppet hade Quaker Jet greppet en kort bit, men kunde sista biten inte försvara sig mot Oyonnax slutstöt. Segertiden skrevs till 1.12,4/2.700 meter, fyra tiondelar från Offshore Dreams löpningsrekord.

Quaker Jet slutade tvåa och Meaulnes du Corta höll till tredjeplatsen. Från tredje inner spurtade Nouba du Saptel hem fjärdeplatsen, medan Russel November - som för första gången var utrustad med norskt huvudlag - svarade för en otroligt vass avslutning ute i fjärde-femtespår sista halvkilometern som femma.

Ready Cash galopperade under frammarsch i tredjespår 1.400 meter från mål, men fullföljde mycket starkt efter felet som oplacerad. Rolling d'Heripre travade inte som bäst och galopperade som slagen kort före mål. Opal Viking räckte inte från fjärde ytter.


Resultat, Prix d'Amérique 2010 (€1.000.000)
2.700 meter
Häst - Kusk - Tid
1. Oyonnax - Sebastien Ernault - 1.12,4
2. Quaker Jet - Pierre Vercruysse - 1.12,4
3. Meaulnes du Corta - Pierre Levesque - 1.12,5
4. Nouba du Saptel - Yves Dreux - 1.12,7
5. Russel November - Hugo Langeweg Jr - 1.12,7
6. Oasis Gede - Tony Le Beller - 1.12,8
7. Perlando - Dominik Locqueneux - 1.12,8

Vinnarodds: 172,50
Plats: 17,10 - 11,20 - 1,70


Vinnaren
Oyonnax
hingst 8 år e. In Love With You-Hermine d'Urga e. Blue Dream
Tränare: Vincent Brazon
Körsven: Sebastien Ernault
Uppfödare: Valérie Blanchet
Ägare: Manuel Ahres

 



Russel November hade lite bråttom efteråt





Palm Beach

Lördag: Efter en lugn dag var det dags att dra igång partyt. Men här ska de börja så fruktansvärt sent jämt. Vi åkte till Restaurangen vid 9 (jag körde) men fick inget bord fören vid 10. De lyckades faktiskt ordna något jag kunde äta här trots mina lite underliga krav på mat. Inget kött, fisk eller kykling men jag äter definitivt inte grönsaker. Så det är lite komplicerat men de kom med en pastatallrik med någon ost/smörsås till, med ketchup funkade det riktigt bra!

Vi var på restaurangen till kl 24 då vi åkte tillbaka till Groisbois för det är ingen ide att gå ut före klockan 2!
De andra fortsatte festen på något rum medan jag satte mig framför datorn.

Vid 2 åkte vi till ett ställe som heter Palm Beach. Det var inte så mycket folk där då men det kom mer och mer sedan. Jag förstår verkligen inte varför fransmän inte kan förstå att man inte förstår när de pratar. Då pratar de bara ännu mer! Träffade Kerstin som jobbar hos Bazire! Mycket kul. Hittade faktiskt några som pratade engelska som vi kunde vara sociala med plus att en gammal elev Petra var där på praktik!

Halv 5 åkte vi hem! Då kom det fortfarande folk dit! Madde skulle fodra direkt för hon började jobba vid halv 7. Själv fick jag sova till starx före 11 iaf.



Groisbois

Sittter på Elins rum nu och har fått låna hennes dator. Jag och micke var och köpte frukost på ED´s så nu klarar vi nog oss hela vistelsen här. Micke åkte in  till vincenne på trav idag, han liftade med en turistbuss! Men jag stannar här för mina klasskompisar skulle komma ut idag! Imorgon är det Prix´d Amerique!


Nyttigt värre... Detta är maten för veckan. Så här gör man om man inte har kylskåp eller vill störa grannen


licenslopp och frankrike

hade snöat rejält igår. så de var tvugna att ploga banan innan. men licensloppet gick bra. Russin skötte sig bra han åxå. Sedan var det bara att skynda sig hem och duscha innan Sara kom för att köra mig till flyget.

Flög 12.45 från Östersund.


Mötte upp micke i stockholm där jag även träffade på Cajsa. 16.00 lyfte planet mot Paris. En av mina väskor hade kommit på villovägar men som tur var stod mitt hemnummer i den så SAS hade fått tag på mamma och frågat vart väskan skulle. Den var då med när vi kom fram iaf. Med gemensamma krafter lyckades vi hitta ett tåg som tog oss till RERen dvs tunnelbanan eller pendeltåget. Jag och Cajsa lyckades även köpa biljetter dit vi skulle!



Tillslut satt vi då på tåget mot Vincenne. Jag , Cajsa, Micke och en kompis till Cajsa. På Vincenne var det auktion och mässa! Alldeles galet är det. Micke åkte till GroisBois med packningen medan jag stannade. Jag träffade så många jag kände, det är lustigt att man får åka till Frankrike för att träffa på alla! På den här festen är folk som tokiga och kosta vad det kosta vill! Champange för 600 kr falskan var inget problem! Tror de var inne på 12:e flaskan när jag och Madde åkte hem! Körde bil gjorde jag åxå. Mellan Vincenne och Groisbois. Tur att det inte var så mycket bilar för fransmän kör som tokar! Men hem kom vi!

En skillnad på 25 grader ungefär vart det igår. -20 när jag åkte från Östersund och +5 i paris!

Jag laddar upp alla mina bilder när jag kommer hem sen!


Vinnare och förlorare

Regi av Kjell Sundvall

Vinnare och förlorare.


Filmen handlar om den ensamstående pappan Fredrik (Daniel Gustavsson) som vill bli en framstående travkusk. Han försöker att hinna med sin dotter Magda (Märta Farm). Fredrik har väldigt svårt att få ett normalt familjeliv eftersom all tid som han har går till hästarna. Av en slump träffar han Helena (Frida Hallgren) som kommer att ändra deras liv mycket. Frida hjälper Fredrik att inse vad som är viktigt i livet, och han vågar tävla en gång till. Övriga skådespelare: Mona Malm och Leif Andrée

Frida Hallgren.

 

Sommaren 2004 började med att jag fick åka med som skötare till en av de tio hästar från Wången som var med i filmen Vinnare och Förlorare. Under 2 veckor skulle vi bo på Solvalla och spela in hästscenerna under 10 dagar. Jag hade Chiccolatino som passhäst under inspelningen. Det mesta jobbet var hästskötsel, att ta hand om hästarna och se till att de var klara när de skulle. Ibland fick vi även vara med som statister i tex loppsekvenser. Erik Adielsson, Torbjörn Jansson och några mindre tränare/kuskar deltog. De märktes att filmteamet inte var vana med hästar eller trav. De ville tex att vi skulle ha hästarna i standby eftersom de väntade på att ett moln skulle flytta sig, det skulle då filmas om 15 min eller 3 timmar. då skulle hästarna finnas klara på plats inom 5 minuter. Huvudrollen som Kisa eller Crystal Clear spelades av skolhästen Julia Marib. Hon hade däremot insett att Daniel Gustavsson som hade en av huvudrollerna inte var speciellt van och gjorde inte som hon skulle. Tommy Karlsted som gick i min klass var stand in i alla loppscener på grund av det. Kul att vara "stuntman" för huvudrollen! Även min klasskompis Ida Sandberg var stand in för Erik Adielsson när han inte kunde närvara. På helgen var vi lediga och hästarna fick en välförtjänt paus.

 

Det var inte bara så att varje scen filmades en gång utan snarare 5 eller 6 gånger och då skulle vi försöka få 10 hästar som man ska köra i 1,40 tempo på bestämda platser att se ut som om det var upploppstrid med drivning osv. Det var inte lätt eftersom de blev lite peppade efter några vändor. Vi bodde på hotellet inne på Solvalla och hade hästarna i ett stall alldeles utanför banan.

 

En dag som jag inte kommer att glömma var dagen då Pacific Stargate (hästen jag körde i Globen) dog. Det var en scen som skulle spelas in på banan och denna dagen körde jag Ena Frydenslund som statist i loppet. Emellan tagningarna skrittade vi runt på banan och Tommy skulle precis byta så att Daniel skulle försöka köra Julia Marib. Jag var på väg in på innerplan när jag hörde ett brak bakom mig. När jag vände mig om såg jag bara en hög av hästar och kuskar.

 

Martin som körde Grat Jewel och Torbjörn Jansson som körde Pacific Stagate hade skrittat bredvid varandra när Jewel plötsligt fick spel. Hon hoppade upp i sulkyn på Pacific och landade på Torbjörn. Pacific blev rädd och stegrade sig och slog runt och hamnade överst. Båda hästarna reste sig och satte av i sken på banan medan Torbjörn låg kvar (brutet ben). Martin hade klarat sig men var chockad. Alla vi andra skyndade oss ner i närmsta stall där jag tog hand om alla hästarna och började sela av medan resten skulle försöka få tag på löshästarna.

 

Jewel fångades in rätt snabbt men Pacific lyckades att ta sig ut från banan till stallbacken. Där forcerade han först en veranda så det bara var kaffeved kvar sedan fortsatte färden genom ett järnstaket med taggtråd överst det som omger stallbacken. Betongklumparna hade slitits upp ur marken. Han sprang genom stallet där även sulkyn lossnade. På nått sätt kom han upp på järnvägsspåret där färden tog slut när ett fjärrtåg kom. Han hade inte kunnat gå att rädda i viket fall så det var nog tur att det gick så fort. Men jag hade många minnen med den hästen.

 

Det var svårt att ladda om efter det och fortsätta filma nästa dag. Men filmteamet var verkligen bra och hjälpte oss igenom detta. Jag har ändå många roliga minnen från den här upplevelsen och jag är glad att jag fick chansen att vara med. Hästarna var helt underbara som ställde upp på detta och gjorde varje dag på ett bra sätt. Förutom lön fick vi fribiljetter till filmen och blev inbjuden på Galapremiären på Rondo i Stockholm. Jag och Elin åkte dit och bjöds på hallonsoda och pizzaslice (man måste ha sett filmen för att förstå det). Det var ul verligen ett minne.

 

Filmen blev ingen succe men nu har jag varit med och sett hur det går till på en filminspelning och tittar man riktigt noga kan man se mig skymta förbi ibland =)



Globen Horseshow 2

Åren efter jag var med och körde i Globen åkte jag ner som fotograf och hjälpte till en del. Men desto roligare var det 2006 då jag åkte ner för att stå i skolans monter och på så vis fick tillträde till hotellet också. Jag fick även chansen att rida en av riddarhästarna inne i Globen.

Jag skrev en artikel för Wångens elevtidning då.

Bland glitter och paljetter i Globen

Tio travhästar dundrar in på arenan till tonerna av Helena Paparizous låt Mambo. Wången har för fjärde året i rad intagit Globen och som vanligt blev det en stor succé! Iklädda Wångens egna dressar genomförde eleverna ur årskurs tre ett kadriljpogram inför 11 000 åskådare.

– En otrolig upplevelse, säger Magdalena Eriksson, en av dem som var med och körde.

 

Tisdagen den 28 november påbörjade tio travhästar och elever från travgymnasiets årskurs tre på Wången en spännande resa till Globen i Stockholm. De skulle två gånger framföra ett kadriljprogram med häst och speedcart under Stockholm International Horse Show 2006 i Globen. Men det är inte bara en dröm bland glitter och paljetter utan många träningstimmar och hårt jobb ligger bakom succén. Tidigt i höstas började Annie von Krusenstierna skissa på programmet, för att sedan försöka få eleverna att genomföra programmet på bästa sätt. Det är inte helt lätt att få tio travhästar i full tävlingskondition och 13 elever med helt olika viljor att utföra ett perfekt program. Men man kan väl säga att hon lyckades ganska bra. Att sammanfatta en hel veckas upplevelser och intryck i Globen i en artikel är inte lätt. Därför ska jag, Madde Gustafsson publicera min och Magdalena Erikssons dagbok från veckan. På så sätt hoppas vi att ni ska kunna få en inblick i en hektisk vecka bland glitter och paljetter, fågelskrämmor och stjärngossar. Tanken är att dagboken ska visa två perspektiv, dels Magdas syn på saken, det var första gången hon var på Globen Horse Show och deltog i kadriljen. Jag körde i den första travkadriljen som var med i globen och har varit med som hästskötare m.m. de efterföljande tre åren.

 

Tisdag 28 nov 2006

Klockan ringde väldigt tidigt idag. Kl. 04.45 skulle vi åka från Wången för att ta tåget från Östersund till Stockholm. Hästarna skulle åka lite senare på morgonen. Vid lunch var vi framme i Stockholm och tog oss till hotellet för att checka in. Sedan var det dags att få armbanden som var så viktiga. För utan dem kommer man inte in någonstans och det vore ju tråkigt! Tillbaka på hotellrummet var det dags att packa upp. Det blev totalt kaos när vissa i rummet hade glömt och tappat bort ganska viktiga saker…telefon och plånbok kanske… Sedan bar det av in till stan för att shoppa lite. Det är inte lätt att hålla jämna steg med någon som tar dubbelt så långa steg som en själv. Några hamburgare och många shoppingkassar senare bar det av till hotellet igen. För att ta det lugnt under kvällen och ladda upp för den kommande veckan.

 

Onsdag 29 nov 2006

Det går knappast att börja dagen på ett bättre sätt än frukost på Globen. Jag trodde inte att jag skulle få uppleva det igen. Det fanns hur mycket mat som helst, över tio olika sorters bröd, ägg, korv, bacon, äggröra och mycket mera. Vi satt och åt vid ett bord med utsikt över hela arenan. Då såg det inte så stort ut, inte som man hade föreställt sig. Men vi anade inte hur fel vi hade. På förmiddagen tränade hästguide eleverna från Wången på sitt invigningsnummer med fyra av våra hästar. Sedan var det lugnt fram till eftermiddagen då det var dags för vår första träning. Nu började man inse allvaret, vi ska också vara med! Första träningen kan beskrivas med ett ord: KAOS! Ingenting stämde, kadriljen lyckades bli spegelvänd båda gångerna den kördes. Så Annie beslutade att den fick vara så det passade bättre med scenen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Sen gick jag och Magda och satte oss på läktaren för att titta på invignings- och avslutningsträningen. Då insåg vi att det faktiskt är ganska stort. När vi tittade upp på läktarna insåg vi att det får plats mycket folk här och precis allting kommer att synas och höras vilket vi fick känna på. Det var kul att titta på avslutningsträningen. Den gick ganska bra ända till de skulle testa med fyrverkerierna. Det var som att trycka på en knapp, plötsligt for alla islandshästar åt varsitt håll. De for in i varandra, in i riddarhästarna och in i sargen, totalt kaos. Efteråt utbrister Owe Sandström som har hand om hela showen:

-         Utmärkt, det kan inte bli bättre, det är det här som är avslutningskaos!

Detta kommer att bli intressant när det blir dags för showen. Kvällen var lugn.

 

Torsdag 30 nov 2006

Det börjar närma sig mer och mer. Stämningen är väl lite sådär för tillfället. På förmiddagen var det vår sista träning innan showen. Som vanligt var det strul när vi skulle träna och vi fick mindre tid än vi skulle ha haft. Träningen gick faktiskt riktigt bra idag. För övrigt var det en väldigt lugn dag fram till kvällen då det var genrep. Kadriljen skulle inte vara med så det fanns tid att se på showen. Efter genrepet var det dags för det årliga Get together partyt vilket i stort sett består av att köa, äta och trängas. Sedan fortsatte vi ”lära känna varandra” i baren på hotellet. Det är alltid kul att träffa nytt folk. En kombination som alltid verkar fungera är Wången folk och gotländska Torneamentum… Riddare som alltid är trevliga att umgås med. Det var en riktigt bra stämning den här kvällen, perfekt för sammanhållningen. Men allt har en baksida, vi har jour om några timmar…

 

Fredag 1 dec 2006

Det var inget piggt gäng som traskade iväg mot stallet kl. 7 på morgonen. Men vem piggnar inte till av lite mockning? Morgonpromenader sitter väl heller aldrig fel. Är det något man får göra här nere så är det att gå. Eftersom det inte finns några hagar åt hästarna är det promenader som gäller. Sen bar det av upp till sängen igen! På eftermiddagen var vi och såg på horseball clinic. Horseball är en populär sport i Tyskland. Det ser ut som basket till häst. Totalt livsfarligt enligt mig. För man kastar sig inte ner mellan en massa hästar med huvudet före i full fart! Magda kom med idén att vi skulle rida hästarna istället för att gå med dem. Men det dök upp ett problem… sadelgjordarna var för korta och tyglarna verkade ha fått ben. Så vi begav oss ut ändå på en tur. Barbacka med grimskaft som tyglar red vi nästan mitt i Stockholm, det var en speciell upplevelse. På kvällen drog årets show verkligen igång. Hästguiderna klarade sin uppgift utmärkt som cabaretdamer i sina guldfärgade peruker. Det blev som vanligt en bra show i år med tyskt tema. Efter showen träffade vi på min gamla klasskompis Emelie som också var med och körde den allra första Wångenkadriljen i Globen.

 

Lördag 2 dec 2006

Det var riktigt skönt och välbehövligt att ha sovmorgon. Efter lunch började det bli dags att förbereda inför matinén. Alla var nog lite nervösa men värst var det för lärarna! Första förställningen var tv-sänd vilket gjorde det hela ännu värre. Vagnarna var putsade och hästarna kunde nog inte blänka mera. Sekunderna innan vi skulle in var hemska. Showen gick bra, det var lite små missar men inget som publiken skulle märka av. På tv använde de ord som världsklass. Det var mäktigt att höra hur stolta de var över att kunna presentera Mambo a´ la Wången. Efteråt gällde det att varva ner för att kunna ladda om. Det var ganska häftigt att sitta och äta middag med 4-spannskusken Thomas Eriksson och få beröm. Trots att vissa kanske frågade lite för mycket, men man kan ju inte känna igen alla. Emellan föreställningarna hann vi äntligen med att gå lite på mässan också. Jag och Sofie (Soffan) roade oss med att rida på en mekanisk tjur. Sedan drog galan igång, vi hade det ganska lugnt för kadriljen skulle gå sent. Nu var vi ännu mer taggade för att göra ett ännu bättre nummer. Det blev en liten chock när man kom in på arenan och det var ännu mer folk än tidigare på dagen. Det blev ännu bättre denna gång. Sent som nu hade blivit var det dags för avslutningsfesten. Den är varje år och nästan alla brukar vara där. Så även i år. Man får tänka sig för vad man säger för rätt som det är säger man något till fel person. Det är tur att jag inte har någon syster som inte gillar hoppning och säger det till Henrik Jonsson (Malin Bayards kille). Eller att det inte var jag som tog fel på dressyr-tyskarna med dem som spelade horseball… När låten Mambo spelades, for alla från Wången upp och dansade som tokiga. Jag tror inte att de andra riktigt förstod vad som tog åt oss. Vi ville inte att den här natten skulle ta slut för då innebar det att vi var bara ett dygn ifrån verkligheten igen.

 

 

Söndag 3 dec 2006

Det var väldigt lugnt på förmiddagen. Jag och Magda kände att vi var tvungna att rida en avslutningstur i parken vid Globen. Kungen och Aladdin skrittade på men det var ändå lite ledsamt. Man lever ett helt annat liv under den här veckan. Visst det kan vara både stressigt och jobbigt men framför allt så är det otroligt kul. Idag var det ingen kadrilj så vi kunde se på showen för att sedan packa ihop och lasta alla grejor. Hästarna skulle åka på måndag morgon.  Det var med blandade känslor vi tog oss till Centralen. Sedan bar det av med nattåget mot verkligheten igen.

 

Som avslutning vill vi bara berätta att det är en upplevelse få får chansen att uppleva. Flera har funderat under resans gång på att åka hem, men så här i efterhand tror vi då inte att någon ångrade sig att de följde med. Vi ska inte ljuga för det är påfrestande att vara där med all stress och nervositet. Men det vägs upp av alla minnen man får, inte bara kadriljen utan allt runtomkring också. Nu lämnar vi över förtroendet till tvåorna och hoppas att ni förvaltar det väl.

 

Madde Gustafsson

Med hjälp av Magda Eriksson

Foto: Micke Gustafsson/Foto-Mike




Globen Horse Show

Historien om hur Wången åkte och uppträdde i Globen börjar redan innan jag började gymnasiet på Wången. Skolans travkadrilj har alltid körst och när jag började ettan fick jag förfrågan om att vara med i den. Under Wångens 100-års jubileum 2003 visade vi upp kadriljen precis som vi brukade göra på julshower, öppet hus m.m. Skillnaden den här gången var att travtränaren och kusken Stig H Johansson var på plats. Han bliv så imponerad av kadriljen att han utbrast: -Det här borde ni ju visa upp i Globen. Sagt och gjort under hösten kom Mats Mellberg, som är ansvarig för hela showen på Globen, upp och tittade på när vi körde programet. Då med 12 hästar och med kuskarna i Wångendressar til någon poplåt. Han gillade vad han såg och ville ha med oss i Globen senare under hösten. Dock fick vi en ny låt, Blues Brothers- Everybody, och vi skulle köra i svarta kostymer och hattar med endast 10 hästar. Detta gillade vi inte men vi fick snart ge upp för vi ville ju åka.

Här kan ni läsa artikeln som publicerades i Borlänge Tidning när vi för första gången uppträdde i Globen.

”Man förstår inte hur stort det här är”
Madde från Borlänge framträdde inför 12 000 åskådare


Med svarta hattar och kostymer blev Trotting Brothers en av showens höjdpunkter. Inför 12 000 på läktaren körde de ett kadriljprogram med travhästar.
– Man förstår inte hur stort det är förrän man sitter där och kör, säger Madde Gustafsson från Borlänge.



Gjorde succé. Emelie Eklund, travkusken Erik Adielsson, travtränare
Stefan Hultman och Madde Gustafsson var nöjda direkt efter
framträdandet i  Globen.
Foto: Thomas Blomqvist/ALN


Under morgonen tisdagen den 25 november rullade hästbussen ut från Trav och Galoppskolan Wången, 5 mil utanför Östersund. Med i bussen fanns tio travhästar från skolan som skulle delta i Stockholm International Horseshow 2003 i Globen. Ungefär samtidigt lämnade 12 elever Wången. Bland dem Madde Gustafsson från Borlänge. Hon skulle vara med och köra i Globen under helgen. 18-åriga Madde kommer från Borlänge. Hon går också sista året på Wången. Målet är att bli proffstränare. Madde tävlar i ponnytrav, trav och även travridning monté. Under Globendagarna körde hon varmblodet Pacific Stargate.

Numret heter ”Trotting Brothers” och kördes till musiken från The Blues Brothers. Tio travhästar i full tävlingskondition kördes i ett kadriljpogram som var fyllt av fart och stil. Hästarna kördes av elva elever ur årskurs 3 och en elev ur årskurs 2 från Wången. Under kvällshowen på lördagen fick Wångeneleverna sällskap av travprofilerna Erik Adielsson och Stefan Hultman.
– Man förstår inte hur stort det är förrän man sitter där och kör med nästan 12 000 personer på läktaren. En sådan här chans får man bara en gång, säger Madde Gustafsson.
Här kan du läsa hennes dagbok från den händelserika veckan:

Tisdag 25 november
Vi har lämnat Wången för en spännande vecka nere i Stockholm. Det var en lång men kul resa med tåg. Väl framme i Globen gick vi runt och kollade innan hästarna kom. Det kändes inte som om det var så stort ändå. Sen kom äntligen hästarna och mycket packning var det. När alla hästarna var i sina boxar och hade fått mat var det bara att gå upp på hotellrummet och lägga sig. Det kommer att bli en toppen vecka!

Onsdag 26 november
Stalljour på morgonen. Då var det bara att ut och gå med hästarna eftersom det inte fanns några hagar. Det blev många vändor fram och tillbaka under Globen. Det var tur att det gick att rida. På eftermiddagen hade vi vår första träning, då var även Erik Adielsson och Stefan Hultman med. Jag kan ju bara säga att det slutade i katastrof. Ingenting gick som det skulle men man får väl hoppas att det blir bra på lördag. På kvällen var det dags för en ny promenad med hästarna. Det lär bli många promenerade mil här nere.

Torsdag 27 november

Började dagen med att rida innan alla träningar kom igång. Det var en upplevelse att sitta och rida sin lilla travare bland alla stora fina dressyrhästar. Vid lunch var det dags för den sista träningen innan uppvisningarna och den här gången gick det faktiskt ganska bra. I alla fall om jag ska tro alla som stod och såg på. På kvällen var det ett ”Get together party”. Även om jag inte är ridmänniska så var det ganska kul att träffa ryttaridoler som Malin Bayard och Peter Eriksson. Att jag sedan också fick träffa riktiga riddare gjorde ju inte saken sämre.

Fredag 28 november
I dag var det generalrepetitioner hela förmiddagen, men vi skulle inte vara med. Så det var bara att försöka gå runt med hästarna bland alla indianer, cowboys och allt annat som skulle vara med. Vi fick prova våra kostymer vi skulle ha på oss under uppvisningen. På kvällen var det dags för första föreställningen. Det var då jag började förstå hur stort det är. Man kunde inte komma någonstans om man inte hade sitt armband på sig som visade att man var med i showen. Det var en suverän show, fast med oss med blir den ännu bättre i morgon.

Lördag 29 november
Showtime! I dag gäller det. Alla selar var ny smorda, vagnarna var putsade och hästarna blänkte. Alla sprang runt och var lite smått nervösa fast jag tror det var värst för våra lärare. Det var mycket funderingar runt hur hästarna skulle klara av alla ljud och dekorationer inne i Globen, för det låter ganska mycket med 12 000 personer på läktarna. Det visade sig att vi hade oroat oss alldeles i onödan. Hästar och kuskar skötte sig perfekt och publiken verkade gilla det. Sedan var det bara att ladda om inför kvällens föreställning. Då skulle även Erik Adielsson och Stefan Hultman vara med. Även den föreställningen blev lyckad och Pacific Stargate skötte sig perfekt. Jag önskade att det aldrig skulle ta slut. Men allt roligt har sitt slut, så nu var det bara att plocka ihop alla saker och göra klart för hemresan imorgon. Tänk om vi ändå kunde få vara med nästa år också, men då är det nästa klass tur.

Söndag 30 november
I dag åkte vi hem. Vi har många fina minnen med oss från den här veckan. Allting har varit så kul, inte bara uppvisningen utan allt runt omkring också. En sak är i alla fall säker, nästa år sitter jag på läktaren och hejar fram mina kompisar som nu går i årskurs 2.

Det var inte bara en dans på rosor där nere. Eftersom hästarna stod i det stora garaget och man var där nästan hela tiden så hade man noll koll på vilken tid på dygnet det var. Mc Donalds hela veckan och att hela tiden umgås med sina klasskamrater tärde på humöret men jag tror att alla som var med inte ångrade sig för detta var once in a lifetime moment!



v 32

Längtar till v 32 men längtar inte till att det blir sista sommaren med Jauvet. Men medeltidsveckan är verkligen en upplevelse. Lokes låt 7 dar per år är en fulträff för den känslan. Vi möts på Gotlandsänget v 32 alla som vill vara med!



JAUVET goes Ättestupan

De flesta vet inte vilka Jauvet är men det ska jag berätta för er. Det är några av de bästa gycklarna i Sverige på det som de gör!

(www.jauvet.se)

Nu när vi har som roligast har JAUVET enhälligt beslutat sig för att avsluta en härlig era av svett skratt och fulgyckel. Året 2010 kommer att bli Jauvets sista år som gycklargrupp.
Sommaren 2010 kommer att kantas av nostalgi, sång, sagor, eld, tricks, improvisationer och annat som hör gycklare till.
Hur avslutar man då en så fantastisk fenomenal sammansättning av lönnfeta män på bästa sätt. Jo såklart med pompa och ståt. Publiken får bestämma sagan och publiken är ju ni. Klicka på din favorit i tabellen till höger så kommer den med flest klick bli den saga som repas in på nytt och spelas under sommaren 2010. Har du ännu inte bokat in JAUVET till din festival är det hög tid att göra det nu. (info@jauvet.se)

Den 15 augusti 2010 kl 15.00 på gotlandsänget i Visby kommer gycklargruppen JAUVET att möta sin publik för allra sista gången. Vi kommer då att ha en THIS IS IT Gycklarauktion där vi auktionerar ut tält, kista, rekvisita och annat smått och gott till högstbjudande.

Till sommaren (V.32) kommer det att släppas en DVD som sammanfattar historien om gycklargruppen JAUVET. Från vagga till grav.


Det var med stort vemod jag läste att mina absoluta favoritgycklare ska sluta. Medeltidsveckan kommer inte att bli den samma igen. Allt började en augustidag 2003 på Gotlandsänget i Visbys innerstad. Jag och min vän Karolina Granbo var på Gotland för att hälsa på min bästa vän Elin Vinblad och för att slå hål på min fantasi att det bara fanns grusvägar och kossor på Gotland. De hade faktiskt Mc´Donalds också! Vi åkte ner v 32 för då hade vi hört att det var medeltidsvecka på ön, ett evenmang som man bara måste besöka. Så jag och Karro knallade omkring inne i stan och tittade på riddare och annat löst folk. Tillslut hamnar vi vid ett tält där de spelar någon slags teater. 4 killar i konstiga kläder hoppade omkring och spelade något som visade sig vara en parodi på Ivanhoe.

Nästa år åkte jag ner igen och träffade samma gäng denna gång. Det visade sig att de var en gycklargrupp som kallade sig Jauvet. Detta året hade de även fått förstärkning av Kalle i gruppen. Detta år var det askungen som spelades. Under den här veckan lärde vi känna dem lite mer då de flesta varje kväll går till Medeltidskrogen Clematis som bara har öppet den här veckan. Det visade sig att det var mycket trevliga gycklare.

Året efter alltså 2005 hade jag min först hund Tias med mig. Hon charmade hela gycklargruppen direkt och var paus underhållning vid ett flertal tillfällen. Redan första dagen utnämndes hon till hedersmedlem i gycklargruppen och fick en egen t-shirt som för övrigt varit deras dvd-värmare... I gruppen som då bestod av Putte, Palle, Mats, Kalle och Niki, var det Niki som blev mest förtjust i Tias och gjorde allt för att få köpa henne! En av de sista kvällarna på Clematis lovade jag Niki att den dagen jag tog valpar på Tias skulle jag döpa min till Niki efter honom. Jag kommer aldrig att glömma hans avskedstal till Tias när vi skulle till båten. Troligen fick Petra som nu är förlovad med honom sig ett gott skratt. Den här sommaren träffade jag flera underbara människor tack vare Jauvet. För utan dem hade jag aldrig träffat Petra, SHorty, Essan, Penny Lane och alla de andra människorna som jag sprang på. Under hösten bodde jag i Stockholm och tillbringade Onsdagkvällarna på Teater Gamla Stan där Jauvet hade föreställningar. Självklart var Tias alltid välkommen där. Likaså på deras 10-års fest där Tias fick utmärkelsen årets PR-konsult och jag Årets Jauvetsvenne som deras klubb heter. De följande åren åkte jag till Gotland själv fast väl där behövde jag aldrig vara ensam då det alltid fanns vänner runt deras tält på Gotlandsänget.

Jag kommer aldrig att glömma Nikis min när jag sommaren 2008 kom fram med en liten russelvalp innan föreställningen och presenterade den som Tias dotter Niki. Så stolt har jag aldrig sett honom. Jag hade uppfyllt mitt löfte! De har betytt så mycket för mig under åren och alltid tagit emot mig och mina kompisar med öppna armar. Det fanns alltid plats vid deras bord och de tog sig alltid tid att prata med en oavsett hur mycket de hade att göra. Tack för alla skratt ni har bjudit på under åren och för alla vänner jag har fått genom er. Jag kommer att sakna er under medeltidsveckan men hoppas att få höra In The Trade Of Jester en sista gång på Clematis Söndag natt v 32 2010.

Under åren har de bjudit på sina egna versioner av
2001 Bleka Bruden & de 6 lillkillarna (Snövit), PinnJocke (Pinocchio), 2003 Ivanhoelm (Ivanhoe), 2004 Askungen, 2005 Mög2002el i Djungelbacken (Mowgli), 2006 Robin m Hooden fr. Wooden (Robin Hood), 2007 Bröderna Lejonhjerna (B. Lejonhjärta), 2008 Sonja Sövardotter (Ronja), 2009 Sagan om den andra ringe.

De har hållit i munkbollens pausunderhållning, Impron och roat oss på Tornespelen och mycket mera.

Tack för allt!!



Snart hemfärd



Idag var det skapligt varmt. Siktar på att det går att rida montéprovlopp i eftermiddag. Åker hem i eftermiddag hemma inatt halv 1 måste ta vägen över uppsala det är hopplöst att åka Östersund-Borlänge.





RSS 2.0