Första perioden i 2:an var jag hästlös vilket inte gjorde mig så mycket då jag hade en viss Min Lilla Blågul att köra in. Andra perioden fick jag en häst vid namn Silas Bisa. Ett spektakel som var snurrigare än snurrigast. Våran första ridtur slog han knut på benen och trillade omkull. Han gjorde även någon start för mig och lyckades trampa av sig en sko från det att han livit av transporten tills han skulle värmas. Tro att Tommy var arg då. Som tur var hade min klasskamrat Mia ett kallblod vid namn Virus som passhäst då och hon böt gärna häst så ofta hon kunde och Virus gillade jag.

Efter Jul fick jag Fors Virus S.A. som passhäst. Denna lilla häst som var under ponnymåttet var ingen vidare travare men helt underbar att rida. Han specialite var tolkning. Jag, Rasmus och Virus gjorde många uppvisningar under våren.

Min tredje passhäst var Petter. En helt enorm häst som verkligen hade aktionsproblem och inte kunde springa speciellt fort. Han blev senare bättre och gjorde några bra lopp.

Silas Bisa är död sedan några år. Han stannade hela livet på skolan. Petter såldes som ridhäst till en elev i mina hemtrakter. Virus såldes till Stockholm som ridhäst, jag hoppas han lever och har det bra!

Under min Wångentid lärde jag känna ett antal hästar. Några gillade jag mer än andra.

I ettan hade vi passhästar hela tiden. Som jag tidigare berättat började jag med Roxy Blue. Sedan ville jag så gärna ha en ponny vid namn Hults Nomir. Men jag fick Kumpan istället, så besviken jag blev. Men det ändrades sedan då Kunpan var en underbar ponny som älskade att tävla. Jag och Cissi slog vad med Basse i 2an om att Kumpan skulle gå rekord, vara bättre än 3:a och springa in över 300:- behöver jag säga att vi vann... Jag körde några lopåp med Kumpan och det gick ganska bra. Vi fick lägga upp träning, balansering mm. helt efter eget huvud. Efter Kumpan fick jag ett varmblod vid namn Hangover Valley.

Hagge valde jag att ridträna. Han var egentligen ingenting bara en gammal valack som inte dög till tävling. Men han fick en nytändning av ridträningen och blev riktigt fin. Vi ställde upp i flera av ridklubbens hopptävlingar och en och annan dressyrtävling åxå med bra resultat. Han hade sin egna stil men över kom vi!. Sista perioden hade jag både Hagge och Kumpan då min klasskompis Helena skulle sluta så hon var tvungen att plugga upp vissa ämnen till hennes nya skola.

Under våren startade Kumpan i ponnytrav och Hagge blev finare och finare. Under bygdetravet var det ett montélopp. De andra eleverna skrattade när jag anmälde mig på Hagge och sa att han aldrig skulle komma runt för de hade faktiskt försökt... Men jag och Jakob visste någonting annat. I ett jobb hade han gått riktigt bra.

Hur det gick? Trots att vi blev påridna 800 m kvar och fick en rejäl galopp blev han 2:a slagen med en halv längd!

Jag trivdes så bra med mina passhästar i ettan och fick uppleva så mycket under det året med framförallt Kumpan och Hagge.

Hagge slaktades tyvärr den sommaren men jag vill tro att hans sista år blev ett av hans bästa för han älskade verkligen att göra allting och att jobba. Framförallt älskade han alla våra galoppturer i skogen,

Kumpan blev såld efter jag slutade på skolan. Jag träffade honom en gång på Solvalla och då mådde han jätte bra. Han passade inte in på skolan då han var en enmanshäst. Jag hoppas verkligen att han har det bra nu och att jag någon gång får träffa honom igen.

Roxy såldes som fölsto när jag gick FKT till en av hovslagareleverna. Hon blev dock inte dräktig och när jag kollade på Travsport såg jag att hon var död.

Jag kom två veckor senare till ettan eftersom jag var på ett utbyte i Tyskland när skolan började. När jag kom ner till stallet hade vi fått passhästar som vi skulle ha fram till höstlovet. Jag läste på tavlan att jag skulle ha ett varmblodssto som hette Roxy Blue. Jag hittade snabbt hennes box som låg i det gamla lösdriftsstallet. Vilken chock jag fick när hon vände på huvudet och det saknades ett öga! Då kändes der som om jag fått den hästen som blivit över, så var det naturligtvis inte.

Roxy hade fått fel på ögat under sommaren och det fanns bara två alternativ, ta bort ögat eller hästen. Eftersom hästar klara sig med ett öga valde skolan att operera bort ögat istället. Det var hennes vänstra öga som var borta viket gjorde att jag fick göra allting bakvänt för att vänja henne igen. Leda henne, sela mm från höger sida istället. Roxy var dock en jätte trevlig häst och hon hade inga problem alls av sin skada. Hon såg dock lite rolig ut när hon kom i utbildningsloppen med en huva som hade orange plastkupor för att hon inte skulle få grus där ögat hade suttit.

Det var tråkigt att jag missade alla saker som klassen gjorde för att lära känna varandra. Vi var 14 tjejer och 3 killar i klassen och alla bodde i C-huset. Vi var förövrigt den enda klassen som bodde kvar på skolan alla tre åren i samma hus (jag flyttade dock i 3:an till E-huset men alla var kvar på skolan).

Klassen hade varit iväg och kört fyrhjuling, klättrat m.m. Min klasskompis Cissi hade lyckats köra ner fyrhjulingen i diket och brutit nyckelbenet så hon tillbringade de första veckorna med armen i mitella!

Det som verkligen märktes var alla backarna. Det var ju backar vart man än gick. Benhinneinflammation blev direkt precis lagomt tills vi skulle ut och gå i bergen. Jag minns hur lyxig jag tyckte frukosten var när jag började på skolan. Det fanns så mycket att välja på. Fil, flingor, yoghurt, gröt, mackor, ägg mm. Det var inget man var van med precis.

Tänkte berätta lite om hur det kom sig att jag började på Wången.

Det hela började med en händelse och en person faktiskt. Jag, min pappa och min bror var på Östersunds årliga dubbeltrav med ponnyerna i juli. Detta var när jag gick i 7:an. Vi åkte alltid en dag tidigare till tävlingarna så vi hade hela fredagen att spendera på travet. På travet träffade jag en kille från Boden som hette Rasmus och hans pappa Olle som också var där med ponnyer. Vi började prata och Rasmus berättade om den här travskolan som han skulle gå på. Det lät intressant och när han dessutom berättade att den låg 5 mil ifrån travet och hade öppet hus dagen därpå så blev det ännu mer intressant. Han tyckte att jag skulle åka med och titta på den i alla fall för enligt Rasmus var det den rätta skolan att gå om man ville bli travtränare vilket jag verkligen ville bli.

Under lördagen åkte vi ut till Travskolan Wången som låg precis mellan Åre och Östersund. Det kändes som om vi åkte i en hel evighet rätt ut i skogen och vägen var bedrövlig. Jag hade dessutom blivit jättedålig av maten vi åt dagen innan och mådde inte speciellt bra.

Väl framme på skolan blev vi guidade på området och de berättade om anläggningen. Skolan var nästan nystartad och de höll på att bygga ut den för fullt. Endast 16 elever från hela Sverige togs in varje år så det krävdes bra betyg för att komma in. Innan hade eleverna bott i dubbelrum, två och två men nu hade de precis byggt två nya elevhus med enkelrum. Vi visades runt i det nybyggda kårhuset där det fanns möjlighet att titta på TV, spela biljard, basta mm.

Vi blev bjudna på hamburgare (precis vad jag ville äta då...) innan vi åkte tillbaka till travet. Vi hade hört att det gick att åka en annan väg tillbaka vilket ledde oss ännu mer in i skogen innan vi tillslut fick vända.

För mig var det så självklart att det var här jag skulle gå, det fanns liksom inga andra alternativ. När jag kom tillbaka till skolan efter sommarlovet berättade jag för mina klasskompisar om den här travskolan i Jämtland som jag hade hittat och som jag skulle gå på.  När alla mina klasskompisar började oroa sig för hur de skulle välja inför gymnasiet och åka på flera programvisningar hade ju jag redan det klart för mig.

Jag sökte till Wången som första hand och Rättvik som andra hand vilket egentligen var onödigt men det krävdes ju höga poäng för att komma in så det var mest en säkerhetsåtgärd. När jag äntligen fick beskedet att jag hade kommit in var jag överlycklig! Jag hade fortfarande kontakten med Rasmus och hans familj så givetvis berättade jag det för honom och peppade honom att söka till nästa år.

Så hade jag inte träffat Rasmus den där fredagen för över 10 år sedan hade jag kanske aldrig hittat Wången. Men det är nästan så man måste tro lite på ödet ibland. Det var meningen att jag skulle hitta hit. Mitt andra hem. Jag tycker verkligen att man ska söka hit om det är trav eller islandshästar man vill hålla på med. Det finns inget liknande någonstans i Sverige.

Var i Stockholm igår på en Ungdomsledarkonferens. Det var Hästsportens Ungdomssatsning som låg bakom dagen. Målet var att knyta kontakter och utbyta erfarenheter mellan sporterna.

Dagen började med att jag försov mig. Jag som hade sett fram emot en lugn och god hotellfrukost. Nu blev det till att slänga i sig några mackor! Hade inte Evelina smsat hade jag försovit mig ännu mer. Fick ett mess där det var en fråga om Tias tittar på mig och maten som om jag glömt något har jag det? Tias visade bara upp sin bättre sida att hon faktiskt var lite lydig. Evve hade bara glömt säga varsegod.

Tog bussen till Solvalla men fick ändå gå sista biten i ösregnet. Först var det fika men det hoppade jag över då det på sådana här tillställningar bara är grovt bröd. sånt är för nyttigt och smakar inte bra, Sedan var det dags för de olika hästsporterna att presentera sig. Trav, galopp, island, jordbruk/brukskörning, ridsport och avelsföreningen fanns representerade. Jag träffade på min elev Pernilla och hennes syster. Även en gammal wångenelev vid namn Krillan fanns på plats.

Resten av förmiddagen tog en föreläsare vid namn Emma Pihl från företaget Inspirera.nu. Hon pratade om ledarskap och vad det innebär att vara en förebild. En intressant föreläsning eftersom hon var så engagerad själv. Under lunchen hade vi grupparbete där vi var 1-2 från varje gren, där vi skulle fundera på hur en bra förebild är och hur vi ska få ungdomar engagerade i sporten.

Eftermiddagen startades med en paneldebatt med profiler ur de olika grenarna, mer eller mindre framgångsrika... Sedan hade förbunden egen tid. STC fortsatte på ämnet förebilder då vi fick disskutera frågor i grupp. Therese Warner från SLU avslutade eftermiddagen med att prata om Hippologprogrammet innan det var dags att bege sig mot Globen!

En rolig dag och ett bra insiativ som jag hoppas att de fortsätter med!

Fick besked att jag hade klarat slutprovet och nu är färdig Travskoleinstruktör. Det hade gått bättre på de bitar som jag verkligen inte trodde hade gått bra!

Var en sväng i våran huvudstad idag för att skriva ett prov! Först 2,5 timmes skriftligt prov, hästkunskap, pedagogik, kursplanering, hälso- och sjukvård. Sedan lunch på kongressen. Efter lunch var det praktiska prov i stall och säkerhet för att sedan avslutas med en minilektion. Gick väl skapligt får se nästa vecka om jag klarade det eller inte. Hemma i Borlänge nu, väntar på IDOL

Sitter och jobar med skolarbetet insåg precis när jag gjort klart uppgiften som skulle ha varit inne i söndags att det visst var 3 uppifter som skulle in i söndags inte bara en!! Panik!! lär sätta fart i helgen så jag hinner ikapp igen tors-sön plugga!