Jag kom två veckor senare till ettan eftersom jag var på ett utbyte i Tyskland när skolan började. När jag kom ner till stallet hade vi fått passhästar som vi skulle ha fram till höstlovet. Jag läste på tavlan att jag skulle ha ett varmblodssto som hette Roxy Blue. Jag hittade snabbt hennes box som låg i det gamla lösdriftsstallet. Vilken chock jag fick när hon vände på huvudet och det saknades ett öga! Då kändes der som om jag fått den hästen som blivit över, så var det naturligtvis inte.

Roxy hade fått fel på ögat under sommaren och det fanns bara två alternativ, ta bort ögat eller hästen. Eftersom hästar klara sig med ett öga valde skolan att operera bort ögat istället. Det var hennes vänstra öga som var borta viket gjorde att jag fick göra allting bakvänt för att vänja henne igen. Leda henne, sela mm från höger sida istället. Roxy var dock en jätte trevlig häst och hon hade inga problem alls av sin skada. Hon såg dock lite rolig ut när hon kom i utbildningsloppen med en huva som hade orange plastkupor för att hon inte skulle få grus där ögat hade suttit.

Det var tråkigt att jag missade alla saker som klassen gjorde för att lära känna varandra. Vi var 14 tjejer och 3 killar i klassen och alla bodde i C-huset. Vi var förövrigt den enda klassen som bodde kvar på skolan alla tre åren i samma hus (jag flyttade dock i 3:an till E-huset men alla var kvar på skolan).

Klassen hade varit iväg och kört fyrhjuling, klättrat m.m. Min klasskompis Cissi hade lyckats köra ner fyrhjulingen i diket och brutit nyckelbenet så hon tillbringade de första veckorna med armen i mitella!

Det som verkligen märktes var alla backarna. Det var ju backar vart man än gick. Benhinneinflammation blev direkt precis lagomt tills vi skulle ut och gå i bergen. Jag minns hur lyxig jag tyckte frukosten var när jag började på skolan. Det fanns så mycket att välja på. Fil, flingor, yoghurt, gröt, mackor, ägg mm. Det var inget man var van med precis.