Apropå hockey, tänkte berätta när jag stod på isen under en Leksands match för några år sedan.

Det hela började med att jag fick ett mail 2004 där de stod att jag var en av finalisterna i Superfemman. Jag förstod ingenting utan frågade min bror vad det var för något. Det visade sig att han tävlat i mitt namn och nu skulle jag åka till Leksand och tävla på plats.

Väl där såg jag att jag var enda tjejn och näst yngst. Den som var yngre var en grabb som spelade hockey och Leksand var hans idoler. Jag som knappt stått på isen eller ännu mindre hållit i en ishockeyklubba. Efter lite introduktion fick vi gå och sätta oss för att titta på första perioden. I pausen skulle vi samlas utanför ingången för att sedan gå in på isen. Vi fick ställa upp på mittlinjen jag och 4 killar. Där blev vi intervjuade och de undrade om jag hade någon fördel av att jag tävlade i trav. Jag svarade att det i så fall skulle vara mina tävlingsnerver. Tävlingen bestod i att vi fick en chans var att skjuta iväg en puck och hamna så nära den förlängda mållinjen som möjligt.

Jag kommer ihåg att jag skulle skjuta som näst sista person och killen som skulle skjuta sist var den yngre hockey spelaren. Han stod och trixade med klubban och pucken medan jag mest försökta komma på åt vilket håll man skulle ha klubban och skjuta. De första tre  hamnade väl skapligt till en bit ifrån men ok. När det var min tur skickade jag iväg pucken lite på måfå utan att veta hur hårt jag behövde ta i. Den åkte iväg och tog i sargen, studsade tillbaka och la sig precis mitt på den förlängda mållinjen. Det hade inte kunnat gå att få det mer mitt på.

-Snacka om att lägga sig i vinnarhålet sa speakern. Grabben som skulle skjuta sist var riktigt nervös och pressad. Han tog i för hårt och pucken studsade iväg långt ifrån linjen. Jag hade vunnit! Från läktaren sjöng publiken leksands bästa spelare är en tjej! De kom in med blommor och tryckte vinnarpucken i handen på mig.

Vinsten var en hockey önskan, jag skulle själv välja vad jag ville ha för hockeyupplevelse som hade med Leksand att göra. Eftersom det var Fredric som skickat in fick han vara med och bestämma. Vi fick åka upp en matchdag och träffa laget före och efter matchen, äta middag med dem, sitta på vip-läktaren och guidad rundtur. Fredric fick allas autografer på sin tröja. En upplevelse.

Om jag så skulle skjuta den där pucken hundra gånger till skulle jag aldrig kunna göra om det så precis var det!