Åren efter jag var med och körde i Globen åkte jag ner som fotograf och hjälpte till en del. Men desto roligare var det 2006 då jag åkte ner för att stå i skolans monter och på så vis fick tillträde till hotellet också. Jag fick även chansen att rida en av riddarhästarna inne i Globen.

Jag skrev en artikel för Wångens elevtidning då.

Bland glitter och paljetter i Globen

Tio travhästar dundrar in på arenan till tonerna av Helena Paparizous låt Mambo. Wången har för fjärde året i rad intagit Globen och som vanligt blev det en stor succé! Iklädda Wångens egna dressar genomförde eleverna ur årskurs tre ett kadriljpogram inför 11 000 åskådare.

– En otrolig upplevelse, säger Magdalena Eriksson, en av dem som var med och körde.

 

Tisdagen den 28 november påbörjade tio travhästar och elever från travgymnasiets årskurs tre på Wången en spännande resa till Globen i Stockholm. De skulle två gånger framföra ett kadriljprogram med häst och speedcart under Stockholm International Horse Show 2006 i Globen. Men det är inte bara en dröm bland glitter och paljetter utan många träningstimmar och hårt jobb ligger bakom succén. Tidigt i höstas började Annie von Krusenstierna skissa på programmet, för att sedan försöka få eleverna att genomföra programmet på bästa sätt. Det är inte helt lätt att få tio travhästar i full tävlingskondition och 13 elever med helt olika viljor att utföra ett perfekt program. Men man kan väl säga att hon lyckades ganska bra. Att sammanfatta en hel veckas upplevelser och intryck i Globen i en artikel är inte lätt. Därför ska jag, Madde Gustafsson publicera min och Magdalena Erikssons dagbok från veckan. På så sätt hoppas vi att ni ska kunna få en inblick i en hektisk vecka bland glitter och paljetter, fågelskrämmor och stjärngossar. Tanken är att dagboken ska visa två perspektiv, dels Magdas syn på saken, det var första gången hon var på Globen Horse Show och deltog i kadriljen. Jag körde i den första travkadriljen som var med i globen och har varit med som hästskötare m.m. de efterföljande tre åren.

 

Tisdag 28 nov 2006

Klockan ringde väldigt tidigt idag. Kl. 04.45 skulle vi åka från Wången för att ta tåget från Östersund till Stockholm. Hästarna skulle åka lite senare på morgonen. Vid lunch var vi framme i Stockholm och tog oss till hotellet för att checka in. Sedan var det dags att få armbanden som var så viktiga. För utan dem kommer man inte in någonstans och det vore ju tråkigt! Tillbaka på hotellrummet var det dags att packa upp. Det blev totalt kaos när vissa i rummet hade glömt och tappat bort ganska viktiga saker…telefon och plånbok kanske… Sedan bar det av in till stan för att shoppa lite. Det är inte lätt att hålla jämna steg med någon som tar dubbelt så långa steg som en själv. Några hamburgare och många shoppingkassar senare bar det av till hotellet igen. För att ta det lugnt under kvällen och ladda upp för den kommande veckan.

 

Onsdag 29 nov 2006

Det går knappast att börja dagen på ett bättre sätt än frukost på Globen. Jag trodde inte att jag skulle få uppleva det igen. Det fanns hur mycket mat som helst, över tio olika sorters bröd, ägg, korv, bacon, äggröra och mycket mera. Vi satt och åt vid ett bord med utsikt över hela arenan. Då såg det inte så stort ut, inte som man hade föreställt sig. Men vi anade inte hur fel vi hade. På förmiddagen tränade hästguide eleverna från Wången på sitt invigningsnummer med fyra av våra hästar. Sedan var det lugnt fram till eftermiddagen då det var dags för vår första träning. Nu började man inse allvaret, vi ska också vara med! Första träningen kan beskrivas med ett ord: KAOS! Ingenting stämde, kadriljen lyckades bli spegelvänd båda gångerna den kördes. Så Annie beslutade att den fick vara så det passade bättre med scenen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Sen gick jag och Magda och satte oss på läktaren för att titta på invignings- och avslutningsträningen. Då insåg vi att det faktiskt är ganska stort. När vi tittade upp på läktarna insåg vi att det får plats mycket folk här och precis allting kommer att synas och höras vilket vi fick känna på. Det var kul att titta på avslutningsträningen. Den gick ganska bra ända till de skulle testa med fyrverkerierna. Det var som att trycka på en knapp, plötsligt for alla islandshästar åt varsitt håll. De for in i varandra, in i riddarhästarna och in i sargen, totalt kaos. Efteråt utbrister Owe Sandström som har hand om hela showen:

-         Utmärkt, det kan inte bli bättre, det är det här som är avslutningskaos!

Detta kommer att bli intressant när det blir dags för showen. Kvällen var lugn.

 

Torsdag 30 nov 2006

Det börjar närma sig mer och mer. Stämningen är väl lite sådär för tillfället. På förmiddagen var det vår sista träning innan showen. Som vanligt var det strul när vi skulle träna och vi fick mindre tid än vi skulle ha haft. Träningen gick faktiskt riktigt bra idag. För övrigt var det en väldigt lugn dag fram till kvällen då det var genrep. Kadriljen skulle inte vara med så det fanns tid att se på showen. Efter genrepet var det dags för det årliga Get together partyt vilket i stort sett består av att köa, äta och trängas. Sedan fortsatte vi ”lära känna varandra” i baren på hotellet. Det är alltid kul att träffa nytt folk. En kombination som alltid verkar fungera är Wången folk och gotländska Torneamentum… Riddare som alltid är trevliga att umgås med. Det var en riktigt bra stämning den här kvällen, perfekt för sammanhållningen. Men allt har en baksida, vi har jour om några timmar…

 

Fredag 1 dec 2006

Det var inget piggt gäng som traskade iväg mot stallet kl. 7 på morgonen. Men vem piggnar inte till av lite mockning? Morgonpromenader sitter väl heller aldrig fel. Är det något man får göra här nere så är det att gå. Eftersom det inte finns några hagar åt hästarna är det promenader som gäller. Sen bar det av upp till sängen igen! På eftermiddagen var vi och såg på horseball clinic. Horseball är en populär sport i Tyskland. Det ser ut som basket till häst. Totalt livsfarligt enligt mig. För man kastar sig inte ner mellan en massa hästar med huvudet före i full fart! Magda kom med idén att vi skulle rida hästarna istället för att gå med dem. Men det dök upp ett problem… sadelgjordarna var för korta och tyglarna verkade ha fått ben. Så vi begav oss ut ändå på en tur. Barbacka med grimskaft som tyglar red vi nästan mitt i Stockholm, det var en speciell upplevelse. På kvällen drog årets show verkligen igång. Hästguiderna klarade sin uppgift utmärkt som cabaretdamer i sina guldfärgade peruker. Det blev som vanligt en bra show i år med tyskt tema. Efter showen träffade vi på min gamla klasskompis Emelie som också var med och körde den allra första Wångenkadriljen i Globen.

 

Lördag 2 dec 2006

Det var riktigt skönt och välbehövligt att ha sovmorgon. Efter lunch började det bli dags att förbereda inför matinén. Alla var nog lite nervösa men värst var det för lärarna! Första förställningen var tv-sänd vilket gjorde det hela ännu värre. Vagnarna var putsade och hästarna kunde nog inte blänka mera. Sekunderna innan vi skulle in var hemska. Showen gick bra, det var lite små missar men inget som publiken skulle märka av. På tv använde de ord som världsklass. Det var mäktigt att höra hur stolta de var över att kunna presentera Mambo a´ la Wången. Efteråt gällde det att varva ner för att kunna ladda om. Det var ganska häftigt att sitta och äta middag med 4-spannskusken Thomas Eriksson och få beröm. Trots att vissa kanske frågade lite för mycket, men man kan ju inte känna igen alla. Emellan föreställningarna hann vi äntligen med att gå lite på mässan också. Jag och Sofie (Soffan) roade oss med att rida på en mekanisk tjur. Sedan drog galan igång, vi hade det ganska lugnt för kadriljen skulle gå sent. Nu var vi ännu mer taggade för att göra ett ännu bättre nummer. Det blev en liten chock när man kom in på arenan och det var ännu mer folk än tidigare på dagen. Det blev ännu bättre denna gång. Sent som nu hade blivit var det dags för avslutningsfesten. Den är varje år och nästan alla brukar vara där. Så även i år. Man får tänka sig för vad man säger för rätt som det är säger man något till fel person. Det är tur att jag inte har någon syster som inte gillar hoppning och säger det till Henrik Jonsson (Malin Bayards kille). Eller att det inte var jag som tog fel på dressyr-tyskarna med dem som spelade horseball… När låten Mambo spelades, for alla från Wången upp och dansade som tokiga. Jag tror inte att de andra riktigt förstod vad som tog åt oss. Vi ville inte att den här natten skulle ta slut för då innebar det att vi var bara ett dygn ifrån verkligheten igen.

 

 

Söndag 3 dec 2006

Det var väldigt lugnt på förmiddagen. Jag och Magda kände att vi var tvungna att rida en avslutningstur i parken vid Globen. Kungen och Aladdin skrittade på men det var ändå lite ledsamt. Man lever ett helt annat liv under den här veckan. Visst det kan vara både stressigt och jobbigt men framför allt så är det otroligt kul. Idag var det ingen kadrilj så vi kunde se på showen för att sedan packa ihop och lasta alla grejor. Hästarna skulle åka på måndag morgon.  Det var med blandade känslor vi tog oss till Centralen. Sedan bar det av med nattåget mot verkligheten igen.

 

Som avslutning vill vi bara berätta att det är en upplevelse få får chansen att uppleva. Flera har funderat under resans gång på att åka hem, men så här i efterhand tror vi då inte att någon ångrade sig att de följde med. Vi ska inte ljuga för det är påfrestande att vara där med all stress och nervositet. Men det vägs upp av alla minnen man får, inte bara kadriljen utan allt runtomkring också. Nu lämnar vi över förtroendet till tvåorna och hoppas att ni förvaltar det väl.

 

Madde Gustafsson

Med hjälp av Magda Eriksson

Foto: Micke Gustafsson/Foto-Mike