Historien om hur Wången åkte och uppträdde i Globen börjar redan innan jag började gymnasiet på Wången. Skolans travkadrilj har alltid körst och när jag började ettan fick jag förfrågan om att vara med i den. Under Wångens 100-års jubileum 2003 visade vi upp kadriljen precis som vi brukade göra på julshower, öppet hus m.m. Skillnaden den här gången var att travtränaren och kusken Stig H Johansson var på plats. Han bliv så imponerad av kadriljen att han utbrast: -Det här borde ni ju visa upp i Globen. Sagt och gjort under hösten kom Mats Mellberg, som är ansvarig för hela showen på Globen, upp och tittade på när vi körde programet. Då med 12 hästar och med kuskarna i Wångendressar til någon poplåt. Han gillade vad han såg och ville ha med oss i Globen senare under hösten. Dock fick vi en ny låt, Blues Brothers- Everybody, och vi skulle köra i svarta kostymer och hattar med endast 10 hästar. Detta gillade vi inte men vi fick snart ge upp för vi ville ju åka.

Här kan ni läsa artikeln som publicerades i Borlänge Tidning när vi för första gången uppträdde i Globen.

”Man förstår inte hur stort det här är”
Madde från Borlänge framträdde inför 12 000 åskådare

Med svarta hattar och kostymer blev Trotting Brothers en av showens höjdpunkter. Inför 12 000 på läktaren körde de ett kadriljprogram med travhästar.
– Man förstår inte hur stort det är förrän man sitter där och kör, säger Madde Gustafsson från Borlänge.

Gjorde succé. Emelie Eklund, travkusken Erik Adielsson, travtränare
Stefan Hultman och Madde Gustafsson var nöjda direkt efter
framträdandet i  Globen.
Foto: Thomas Blomqvist/ALN

Under morgonen tisdagen den 25 november rullade hästbussen ut från Trav och Galoppskolan Wången, 5 mil utanför Östersund. Med i bussen fanns tio travhästar från skolan som skulle delta i Stockholm International Horseshow 2003 i Globen. Ungefär samtidigt lämnade 12 elever Wången. Bland dem Madde Gustafsson från Borlänge. Hon skulle vara med och köra i Globen under helgen. 18-åriga Madde kommer från Borlänge. Hon går också sista året på Wången. Målet är att bli proffstränare. Madde tävlar i ponnytrav, trav och även travridning monté. Under Globendagarna körde hon varmblodet Pacific Stargate.

Numret heter ”Trotting Brothers” och kördes till musiken från The Blues Brothers. Tio travhästar i full tävlingskondition kördes i ett kadriljpogram som var fyllt av fart och stil. Hästarna kördes av elva elever ur årskurs 3 och en elev ur årskurs 2 från Wången. Under kvällshowen på lördagen fick Wångeneleverna sällskap av travprofilerna Erik Adielsson och Stefan Hultman.
– Man förstår inte hur stort det är förrän man sitter där och kör med nästan 12 000 personer på läktaren. En sådan här chans får man bara en gång, säger Madde Gustafsson.
Här kan du läsa hennes dagbok från den händelserika veckan:

Tisdag 25 november
Vi har lämnat Wången för en spännande vecka nere i Stockholm. Det var en lång men kul resa med tåg. Väl framme i Globen gick vi runt och kollade innan hästarna kom. Det kändes inte som om det var så stort ändå. Sen kom äntligen hästarna och mycket packning var det. När alla hästarna var i sina boxar och hade fått mat var det bara att gå upp på hotellrummet och lägga sig. Det kommer att bli en toppen vecka!

Onsdag 26 november
Stalljour på morgonen. Då var det bara att ut och gå med hästarna eftersom det inte fanns några hagar. Det blev många vändor fram och tillbaka under Globen. Det var tur att det gick att rida. På eftermiddagen hade vi vår första träning, då var även Erik Adielsson och Stefan Hultman med. Jag kan ju bara säga att det slutade i katastrof. Ingenting gick som det skulle men man får väl hoppas att det blir bra på lördag. På kvällen var det dags för en ny promenad med hästarna. Det lär bli många promenerade mil här nere.

Torsdag 27 november
Började dagen med att rida innan alla träningar kom igång. Det var en upplevelse att sitta och rida sin lilla travare bland alla stora fina dressyrhästar. Vid lunch var det dags för den sista träningen innan uppvisningarna och den här gången gick det faktiskt ganska bra. I alla fall om jag ska tro alla som stod och såg på. På kvällen var det ett ”Get together party”. Även om jag inte är ridmänniska så var det ganska kul att träffa ryttaridoler som Malin Bayard och Peter Eriksson. Att jag sedan också fick träffa riktiga riddare gjorde ju inte saken sämre.

Fredag 28 november
I dag var det generalrepetitioner hela förmiddagen, men vi skulle inte vara med. Så det var bara att försöka gå runt med hästarna bland alla indianer, cowboys och allt annat som skulle vara med. Vi fick prova våra kostymer vi skulle ha på oss under uppvisningen. På kvällen var det dags för första föreställningen. Det var då jag började förstå hur stort det är. Man kunde inte komma någonstans om man inte hade sitt armband på sig som visade att man var med i showen. Det var en suverän show, fast med oss med blir den ännu bättre i morgon.

Lördag 29 november
Showtime! I dag gäller det. Alla selar var ny smorda, vagnarna var putsade och hästarna blänkte. Alla sprang runt och var lite smått nervösa fast jag tror det var värst för våra lärare. Det var mycket funderingar runt hur hästarna skulle klara av alla ljud och dekorationer inne i Globen, för det låter ganska mycket med 12 000 personer på läktarna. Det visade sig att vi hade oroat oss alldeles i onödan. Hästar och kuskar skötte sig perfekt och publiken verkade gilla det. Sedan var det bara att ladda om inför kvällens föreställning. Då skulle även Erik Adielsson och Stefan Hultman vara med. Även den föreställningen blev lyckad och Pacific Stargate skötte sig perfekt. Jag önskade att det aldrig skulle ta slut. Men allt roligt har sitt slut, så nu var det bara att plocka ihop alla saker och göra klart för hemresan imorgon. Tänk om vi ändå kunde få vara med nästa år också, men då är det nästa klass tur.

Söndag 30 november
I dag åkte vi hem. Vi har många fina minnen med oss från den här veckan. Allting har varit så kul, inte bara uppvisningen utan allt runt omkring också. En sak är i alla fall säker, nästa år sitter jag på läktaren och hejar fram mina kompisar som nu går i årskurs 2.

Det var inte bara en dans på rosor där nere. Eftersom hästarna stod i det stora garaget och man var där nästan hela tiden så hade man noll koll på vilken tid på dygnet det var. Mc Donalds hela veckan och att hela tiden umgås med sina klasskamrater tärde på humöret men jag tror att alla som var med inte ångrade sig för detta var once in a lifetime moment!